Strutsreflexioner

Ju allvarligare problemet med växthusgaserna verkar, desto större tilltro till vetenskapens möjligheter att lösa det, skriver Niklas Ekdal på DN:s ledarsida. 68 procent av svenskarna tror att forskningen inom tio år kan bromsa klimatförändringarna. För tre år sedan var siffran 39 procent. Nio av tio tror att forskarna kommer att ge oss effektivare energikällor. Sju av tio tror att de kommer att bidra till ekonomisk tillväxt. En strategisk uppgift för regeringen borde därför vara att möta de högt ställda folkliga förväntningarna och öka resurserna till forskningen. Vilket ansvar politikerna bör ta för att lösa klimatfrågan framgår inte av statistiken.

Enligt en ny undersökning från Naturvårdsverket ökar samtidigt svenskarnas tro på att de själva kan göra något för att bromsa klimatförändringen. Åtta av tio tror detta, 81 procent och det är en tydlig ökning från förra året då andelen var 73 procent. Frågan är om politikerna alls behöver ta något ansvar?

Även elbranschen kan tänka sig att hjälpa medbogarna och avlasta politikerna. Snacka om Stockholmssyndrom. Tidningen ERA rapporterar att nio av tio är beredda att byta till en elleverantör som medverkar till att minska klimatkoldioxidutsläppen. Lika många uppger att de får en negativ uppfattning om elleverantörer som inte vidtar konkreta åtgärder mot klimatförändringarna. Som grädde på moset kan ERA också berätta att "allt fler elkunder gillar sitt elhandelsföretag", enligt en undersökning som Synovate gjort på uppdrag av branschorganisationen Svensk Energi.

Lite mer sympati kan man ha för Marie Söderqvist på Expressen som menar att det är dags att kyla ner debatten. Hon hänvisar till Björn Lomborg som har en enkel tes. Om det finns ett miljöproblem så ska det hanteras rationellt. Precis! Sen går meningarna isär när det gäller vad som är rationellt. Stiger vattnet kan man ju flytta på sig, tycker Lomborg. Mer rationellt vore att få vattnet att inte stiga. Och för den uppgiften måste politikerna ta ett annat ansvar än idag.

Läs mer, exempelvis Det finns en enkel lösning

Verklig illusion

SvD berättar att några forskare på avdelningen för miljöstrategisk analys vid KTH har tagit fram en rapport om vad som behövs för att uppnå Sveriges klimatmål och minska utsläppen av växthusgaser med 85 procent fram till 2050.

Utgångspunkten är en analys "som visar att ny effektiv teknik och ökad användning av förnybar energi bara minskar utsläppen av växthusgaser till hälften av dagens utsläpp". Och de ligger tre gånger högre än målet 2050. Hur tar man resten? I en pilotstudie med fem scenarier visar forskarna på de trendbrott och genomgripande samhällsförändringar som krävs. Gemensamt för alla scenarier är att man bryter ökningen av resursintensiv konsumtion. Det är mindre resande, mer it, ett tätare samhälle och närturism som är lösningen. Helt utan att det finns prisincitament som styr, verkar det som. Vare sig när det gäller den första hälftens minskning och behovet av ytterligare reducering ner till 15 procent av dagens nivå.

En av de absolut viktigaste möjligheterna att minska utsläppen, menar forskarna, är att gå över till bioenergi. Utsläppen vid förbränning av biobränslen behöver ju inte räknas. På så sätt kan vår totala produktion och konsumtion av energi öka samtidigt som vi påstå att Sverige är ett föregångsland när det gäller klimathantering.

Läs mer, exempelvis: Risk för att påminnelsen blir brutal

Risk för att påminnelsen blir brutal

I sin kolumn på DN skriver idag Göran Rosenberg om att vi får allt svårare att skilja på vad som är verkligt och overkligt.

"Problemets kärna är att vi människor aldrig lever i verkligheten som den är, utan alltid i våra mer eller mindre välgrundade och ständigt skiftande föreställningar om verkligheten som vi uppfattar den. Vill det sig riktigt illa kan våra föreställningar om verkligheten komma att grundas på rena lögner och fantasier. Individer, grupper, ja ibland hela samhällen, kan bevisligen förlora verklighetskontakten, eller känslan för verklighet, och därmed förmågan att tolka och förstå villkoren för sin existens.

Förr eller senare gör sig naturligtvis verkligheten påmind och anpassar våra föreställningar till våra erfarenheter, men ju större lögn desto större risk för att påminnelsen blir brutal".

Under "signerat" tar faktiskt Niklas Ekdal samtidigt upp energi- och klimatfrågan och försöker trots dystra framtidsprognoser gjuta mod i oss läsare: "det är en ny dag i morgon, med nya vanor, ny teknik och nya politiska beslut".

Vi får hoppas att de nya politiska besluten bygger på en ny tolkning av verkligheten.

Läs mer, exempelvis Ska vi behålla elmarknadens låtsasaktörer eller en beboelig planet? eller Sverige - ett av världens minst korrumperade länder?

Elen gav oss andra tomtar och troll

Det elektriska ljuset har haft en kolossal betydelse för att tron på oknytt har minskat, enligt folklivsforskaren Ebbe Schön som intervjuas på SvD:s Idag-sida. Förvisso. Men med elen som sådan har vi fått andra väsen. Först under monopolregleringen. Kraftbolag och distributörer som kunde sälja el på egen hand. Vid avregleringen uppstod ännu mer besynnerliga väsen på elmarknaden. Fristående kraftproducenter och elsäljare som kunde handla el vid sidan av elnätet, genom att teckna elavtal och skicka räkningar. Det är sånt oknytt som folk tror på idag. Och värst av allt oknytt är alla tomtar till professorer som på akademiskt maner försöker inbilla oss vanliga människor att allt detta är på riktigt och fyller någon vettig funktion. Trots att elmarknaden bara består av ett fysiskt elnät till vilket man kopplar utrustning. Den sammanlagt inkopplade förbrukningen styr behovet av kraftverk och det aktuella priset på nätet. Och om alla handlar elen till samma aktuella pris så kan konsumentsidan minska den sammanlagda förbrukningen och sänka priset när det är högt. Hade det inte varit för allt oknytt.

Läs mer, exempelvis Bluffmakarna som lurade världen eller När folkhemselen blev kriminell.

Det är synd om moderaterna

Visserligen har de regeringsmakten. Men inte ens på deras egen partistämma kan de diskutera moderat politik. Åtminstone inte när det gäller energi- och klimatfrågorna som i praktiken dirigeras av centerpartiet och kraftindustrin i skön förening.

Arbetet med att bilda en borgerlig allians startade redan i augusti 2004. I november 2004 tillsattes sex gemensamma arbetsgrupper för att utveckla en gemensam politik. Det enda område som inte berördes var just energi- och klimatpolitiken. Den avhandlades istället offentligt t.ex under Almedalsveckan 2005, där Göran Hägglund uppmanade centerpartiet att bryta med sossarna (Ekot). Men där centern och Maud Olofsson svarade med att publicera en debattartikel i Göteborgsposten tillsammans med Sydkrafts vd Lars Frithiof. Tillsammans ville de att dåvarande statsminister Göran Persson (!) skulle ta initiativ till en bred politisk uppgörelse om energipolitiken (Ekot). Centern var helt enkelt oroliga för att inte längre helt och hållet kunna styra energipolitiken i en borgerlig alliansregering.

I slutet av februari 2006 hade alliansen jobbat sig igenom i stort sett alla stora politiska områden utom energi- och klimatpolitiken. Sedan startade centern sin verkliga utpressning. Den 22 mars 2006 enades centern om ett nytt energipolitiskt program, inte med resten av allianspartierna utan med socialdemokraterna och vänsterpartiet (Ekot)! Sedan var det bara för resten av de borgerliga partierna att krypa till korset, på samma sätt som sossarna och vänsterpartiet krupit sedan 1997 för att vinna poäng i blockpolitiken. Den 14 juni 2006 presenterade alliansen sin gemensamma energipolitik. Ett ja och ett nej till kärnkraften ersattes med ett jasså och på alla andra punkter fick centern bestämma. Nu sitter centern på alla relevanta statsrådsposter. Energibranschen och LRF har i princip bemannat alla statssekreterarposter. Centerns och kraftindustrins politik har blivit regeringens. Regeringens politik har blivit moderaternas och på moderaternas stämma vågar man inte längre säga sin ärliga mening. Jämför gärna branschorganisationen Svensk Energis förslag till energi- och klimatpolitik i våras med moderaternas (sid 2-3) i helgen beslutade politik.

Tyvärr är politiken inte borgerlig. Den är inte till vår konkurrensmässiga fördel. Den är inte förenlig med en fungerande klimathantering. Och den förutsätter ett makalöst lurendrejeri när det gäller elmarknadens funktion. Håller det för att vinna väljarna inför nästa val om tre år?

Läs mer, exempelvis: Publicitet för Westander och Effektiv klimathantering?

Artiklar i Sydsvenskan, DN och SvD.

Rapport från M-stämman

Det är paus i moderaternas stämmoförhandlingar, rapporterar PJ Anders Linder på SvD:s ledarblogg. Ombuden sluter upp så mangrant kring partiledningens linje att alltsammans riskerar att ta slut för fort, så i stället för att ta itu med energi- och miljöpolitiken har man lagt in ett panelsamtal om ätstörningar.

Lösningen: extrem enkelhet

Europaparlamentarikern Anders Wijkman är upprörd. För att lösa klimatproblemet måste EU genast avskaffa tullen på lågenergilampor från Kina! Sen gäller det att hjälpa Kina och Indien att klimatanpassa tekniken. Endast så, skriver Wijkman på dagens SvD Brännpunkt, finns det en hygglig chans att klara klimatmålen.

Knappast. Lösningen är snarare extrem enkelhet.

Det räcker med ett globalt pris på CO2. Det borde styras av den aktuella ppm-halten i atmosfären. Då har alla ett gemensamt incitament att minska de sammanlagda utsläppen.

Och ett pris på el i elnäten. Då har konsumenterna skäl minska den sammanlagda förbrukningen (som styr det aktuella priset), sänka elpriset och även minska utsläppen av koldioxid från elproduktion.

Det gäller helt enkelt att prissätta kollektiva varor och nyttigheter på ett lite smartare sätt än idag.

Läs mer, exempelvis Effektiv klimathantering?

Tuffare mot Putin

Energitvister och ryskt medlemskap i WTO väntas dominera dagens toppmöte i Lissabon mellan EU och Ryssland, rapporterar DN. Ryssland är den största leverantören av gas till de 27 EU-länderna. Men en tvist har uppstått om vem som ska bestämma över de ledningar som används för den ryska gasen. Expressen skriver på ledarplats att EU borde vara tuffare mot Putin. Man kunde börja med att hantera sina egna ledningsbundna marknader som marknader bundna till ledningarna. Och resolut konstatera att om Vattenfall inte kan sälja el så kan inte heller Gazprom sälja gas som fristående fysisk aktör i ett sammankopplat ledningsnät.

Läs mer, exempelvis Putin, Gazprom, Merkel & Vattenfall

EUTube: Falskt om klimatet

Och i den här videon förklarar EU-kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso, under ivrigt gestikulerande, att den globala uppvärmningen kräver en global lösning men att den globala lösningen är att förhandla fram bindande nationella framtida mål. Sen rinner tiden iväg och hoppsan, det visade sig att inte ett enda land i realiteten minskade sina utsläpp. Trovärdigheten är noll och då kommer naturligtvis inte heller länderna att uppfylla sina förpliktelser. Om man ens kan komma överens om några. I EU:s värld är inte ens koldioxid en kollektiv nyttighet.

EUTube: Falskt om säker energi

I den här videon påstår man, samma logik som för elmarknaden, att bilaterala avtal "på makronivå" är en bra metod att säkerställa tillgång och pris på ledningsbundna varor. Och problemet är detsamma som på elmarknaden. Långsiktigt driver den bilaterala handeln upp både pris och efterfrågan på varorna och innebär att "säljande aktörer" bara får ännu större makt. Priset stiger, konsumenternas makt minskar, risken för brist och konflikter ökar och det är inte det minsta hållbart, i motsats till vad som sägs i videons slutkläm.

EUTube: Falskt om elmarknaden

EU-kommissionen har som bekant startat EUTube i samarbete med YouTube, för att sprida politisk propaganda till medborgarna. I den här videon gör man allt för att inbilla folk att el handlas individuellt med avtal mellan enskilda aktörer och att konsumentsidan kan sänka priset genom att välja "leverantör". Efter ungefär 6.50 minuter får emellertid pensionären Guy tillfälle att yttra videons mest intelligenta kommentar: – "Je ne comprand pas, courant ce le courant" (Jag fattar ingenting, ström som ström)!

Det rullar på

I går presenterade EU-minister Cecilia Malmström Sveriges prioriteringar inför ordförandeskapet hösten 2009. Den högst prioriterade frågan är att EU ska lura invånarna att klimatfrågan kan hanteras på samma sätt som man vill lura invånarna att elmarknaden kan hanteras.

Läs mer, exempelvis Barrett och klimatfrågans lösning eller varför inte föregående post.

Konkurrensverkets uppdrag: att lura EU:s 500 miljoner invånare

I denna trevliga lilla video från en pressträff på Rosenbad i fredags med EU:s konkurrenskommissionär Neelie Kroes och näringsminister Maud Olofsson berättar Maud Olofsson först att Sverige alltid verkat för bättre konkurrens. Konkurrensverket har därför fått utökade resurser att övervaka konkurrensen. Sverige har avreglerat ett flertal olika sektorer, exempelvis järnväg, flyg, post och telekommunikation med "mycket lyckat resultat". Vad som nu händer, enligt Olofsson, är att vi försöker att göra detsamma även med elmarknaden!

Maud Olofsson, på fantastisk Högforsengelska (vid 2.10): – "I just told the commissioner that we are creating a Nordic electrical market and trying to fulfill what the European leaders are discussing, a European energy market, and we are trying to fulfill that in the Nordic countries, and the next step, I hope, will be also the Baltic States and the next step will be the European market and I think we can show the rest of the Europe how we can have a good energy sector and a good competition in that to". Väldigt förtroendeingivande.

När Neelie Kroes sedan får ordet kallar hon dagen historisk. Inte bara för att hon fått tillfälle att besöka ett land med en så "konstruktiv roll" i det europeiska samarbetet utan också för att de 27 EU-ländernas ledare på torsdagskvällen enades om ett nytt EU-fördrag. Det viktiga menar Kroes är emellertid inte det nya fördraget eller eventuella folkomröstningar utan den grundläggande frågan om varför vi ska samarbeta. Det måste vara till fördel för EU:s 500 miljoner invånare och här är Lissabonprocessen och konkurrensen avgörande.

Neelie Kroes (vid 4.30): – "Competition policy in my opinion is the instrument for filling in the Lisbon agenda. If we are promising 500 million people, for that is the number of citizens we are facing, that the economic growth will be stimulated, that there will be more jobs, that there will be more attention and input for environmental issues. If we are assuming that we are aware of the energy issues and the security part of that and price levels, then we have to fill in, and one of those instruments, in my opinion the main one, is the competition policy. So I am grateful for the backing of the Swedish government in that whole process. I am grateful for the same backing and input of the national competition authority of Sweden. They are doing an extremely good job and I really find them colleagues in which we can go together in just pushing the competition policy (forward?).

Vid fredagens möten berördes inte bara konkurrensfrågor utan även globaliseringens utmaningar vid olika möten med Svenska Dagbladets Excutive Club, Konkurrensverket, en lunch med "berömda och imponerande" svenska, eller snarare globala företag (kan man gissa att Vattenfall medverkade), vilket är vad som måste eftersträvas enligt Neelie Kroes (vid 9.10): "Global companies, that is what we are looking for... No national champions, that is outdated. No European champions. Come on, global champions and head offices in Europe!". Om det sista men inte minst viktiga mötet med Maud Olofsson (vid 10.00): –"Indeed we have been touching upon the energy and we in Brussels, the Commission, badly need your backing. For you have been proving that a indeed open and constructive energy policy is working out well.... If you are just running out that formula in the Batlitc States and hopefully further, then I think we can be sure that that (?) is in good hands".

Slutsats: Avregleringen i Europa går trögt. Folk är inte dumma. Det svenska konkurrensverket har därför fått utökade resurser för att bli bättre på att säga att den totala elmarknadsbluffen i Sverige och Norden fungerar alldeles utmärkt så att modellen ska kunna byggas ut även till Baltikum och därefter till resten av Europa. Till "fördel" för EU:s 500 miljoner invånare.

Läs mer, exempelvis Bluffmakarna som lurade världen och Ska vi behålla elmarknadens låtsasaktörer eller en beboelig planet? Se även detta pressmeddelande från Konkurrensverket.

Teknikvalsen

Volvos utspel den 12 oktober (se denna artikel i DN och blogpost) om att Volvo minsann inte längre ska köpa "kärnkraftsel" utan istället "el från vattenkraft" har naturligtvis fått sin avsedda effekt. En diskussion om att kärnkraften i själva verket är lösningen på klimatfrågan. "Kärnkraft är framtiden" blev rubriken på en efterföljande ledare i Expressen och igår publicerade DN en artikel på samma tema av den förre chefredaktören Hans Bergström, "Johanssons energivals".

Det räcker emellertid inte med teknik, hur bra den än är. Det finns något också något som kallas ekonomi. För att hantera klimatfrågan måste konsumenter på elmarknader runt om i världen kunna reagera på introducerade avgifter på koldioxid och att dra ner på förbrukningen när dyra kraftverk som släpper ut koldioxid startas. Det kan dom inte på de nuvarande elmarknaderna. Konsumenterna måste också ha incitament att effektivisera elanvändningen. Det har dom inte på de nuvarande elmarknaderna. Dessutom måste det vara möjligt att ta betalt för investeringar för att det ska vara möjligt att investera. Det är förvisso möjligt på monopolreglerade elmarknader. På vår "avreglerade" variant av elmarknad är det däremot fullkomligt omöjligt.

Problemet är att elmarknader idag bygger på en offentlig lögn om att el kan handlas med avtal mellan enskilda aktörer. Och det är på den lögnen som dagens energi- och klimatpolitik vilar. Resultatet är tyvärr att inget av vad som sägs är sant eller har den minsta trovärdighet. Men, å andra sidan, det är förmodligen inte meningen att klimatpolitiken ska vara något annat än ett spel för gallerierna. Det är det som gör Hans Bergströms artikel lite intressant. I Volvos uppgörelse spelade säkerligen två ledamöter i regeringens kommission för hållbar utveckling, Volvos vd Leif Johansson och Vattenfalls vd Lars G Josefsson en central roll. Nu hjälper Hans Bergström, ledamot i regeringens globaliseringsråd, till med att dra valsen vidare. Det märkliga är att den nuvarande elmarknaden, som verkar vara det som ska skyddas från debatt, inte bara är ett hinder för en fungerande klimathantering. Den är också till vår nackdel i den globala konkurrensen.

Barrett och klimatfrågans lösning

Varför inte spinna vidare på resonemanget i Barretts misstag. Scott Barrett, professor i miljöekonomi och internationell politisk ekonomi vid John Hopkins University, formulerade ett antal kriterier för en fungerande överenskommelse mellan världens länder i klimatfrågan. Själv tyckte han sig dock inte kunna ge något entydigt svar på hur överenskommelse borde utformas. Problemet är att koldioxid är en kollektiv nyttighet medan länderna som ska förhandla är lokalt skapade särintressen som i princip bara agerar med sitt eget bästa för ögonen. Att då försöka lösa klimatfrågan genom att förhandla om specifika utsläppsbegränsningar mellan länderna skapar ett "fångarnas dilemma" som hindrar problemets lösning.

För att lösa problemet måste man istället förhandla om att skapa ett gemensamt pris på CO2, som alla betalar för sina utsläpp. I princip borde länderna komma överens om att bilda en oberoende "centralbank", med eget ansvar för att prissätta och balansera nivån av växthusgaser. Först då kan Barretts kriterier för ett fungerande klimatavtal uppfyllas. Om priset på CO2 styrs utifrån den aktuella ppm-halten i atmosfären har alla incitament att minska de sammanlagda utsläppen och några specifika bördor behöver inte fördelas mellan länderna. Har länderna som förhandlar verkligen för avsikt att lösa problemet borde de också vara intresserade av en fungerande problemlösningsmetod! Och förutsatt att tillräckligt många och betydelsefulla länder medverkar kommer ett avtal om en gemensam prissättning av CO2 att resultera i att hela kollektivet får det bättre. Länderna måste också komma överens om ett sanktionssystem för länder som inte vill medverka. Det måste kosta mer att inte medverka än att medverka och poängen är att om alla medverkar så kommer priset för att hejda klimatförändringen att minimeras. Ett gemensamt pris på CO2 borde också uppfattas som rättvist. Alla betalar i förhållande till hur mycket de släpper ut. Försöka man sig på någon annan fördelning av kostnaderna uppstår dessutom återigen ett "fångarnas dilemma" och det blir omöjligt att lösa problemet. Med ett gemensamt pris på den kollektiva nyttigheten elimineras särintressenternas skadliga inverkan på förhandlingslösningen och Barrets kriterier kan uppfyllas. Nästan.

Återstår att även hantera en annan kollektiv nyttighet där skapade särintressen ger upphov till ett "fångarnas dilemma" som hindrar en fungerande hantering av nyttigheten. El. När elmarknader idag utformas så att det ser ut som att elen handlas med individuella avtal mellan enskilda aktörer kan inte ett gemensamt pris på CO2 implementeras så att det minskar utsläppen av koldioxid från elproduktion. Att monopolreglerade elmarknader "fungerar" medan "avreglerade"elmarknaden inte fungerar alls gör dessutom att Barretts krav på rättvisa mellan länderna i ett klimatavtal inte kan uppfyllas. Även här är lösningen ett gemensamt pris. Om alla handlar elen till samma aktuella pris, direkt på elnätet, elimineras "aktörernas" skadliga inverkan på prisbildningen. Resultatet blir att konsumentkollektivet inte bara kan sänka priset på elmarknaderna utan även minska utsläppen av koldioxid från elproduktion.

Lösningen på klimatfrågan är alltså extrem enkelhet. Ett pris på CO2 och ett pris på el! Det eliminerar den självlåsning som uppstår när skapade "aktörer" ska försöka komma överens om hur de kollektiva nyttigheterna CO2 och el ska fördelas.

Läs mer, exempelvis Ska vi behålla elmarknadens låtsasaktörer eller en beboelig planet?

Tror, det gör vi i kyrkan

Även Svenska Kyrkan sällar sig nu till de som tror. Att klimatfrågan kan lösas genom att olika parter sätter upp mål för specifika utsläppsbegränsningar. Bråket om hur utsläppsbegränsningarna ska fördelas gör det sedan omöjligt att lösa klimatfrågan, vilket dagens artikel på DN Debatt på ett utmärkt sätt illustrerar.

Gore och priset

Nobels fredspris går till USA:s förre vicepresident Al Gore och till FN:s klimatpanel IPCC. Framtiden får utvisa om de är värdiga vinnare. Själv tycker jag att det är väldigt märkligt att Al Gore först säger att en global CO2-skatt vore bra. Sedan talar han sig varm för en global utsläppshandel, se denna SVT-intervju. Det är alltså inte så säkert att han är den profet som han utger sig för att vara.

Läs mer, exempelvis Den obekväma sanningen och Barretts misstag.

Artiklar i Svd och DN.

Lite längre SVT-intervju här.

Ankdammsutopi

För att lösa klimatproblemet bör det svenska samhället satsa på en massiv utbyggnad av elproduktionen. Om el används även för transporter kan vi skapa en helt koldioxidfri liten ankdamm! Den visionen lanseras idag parallellt på DN Debatt (Socialdemokratin måste satsa på nya kärnkraftverk, av (s)-profilen Sören Wibe) och på DI Debatt (Mer el är lösningen för en hållbar tillväxt, av Stig Göthe och Bo Normark, representanter för elkraftföretagens nätverk Power Circle). Hur de globala utsläppen på det här sättet ska kunna minska är emellertid samtliga debattörer klädsamt ointresserade av att resonera om. De två sistnämnda har dessutom mage att varna för en "kollektiv miljödepression", när effekterna av den tillkrånglade bransch som samma herrar representerar gör att det finns särskild anledning att se pessimistiskt på framtiden.

Läs mer, exempelvis Ska vi behålla elmarknadens låtsasaktörer eller en beboelig planet?

Skräp att DI inte lägger ut vare sig ledare eller debatt-artiklar för fri access på nätet.

Världsekonomin och klimatfrågan

Investmentbanken Morgan Stanley tror att klimatförändringarna kommer att påverka världsekonomin enormt (negativt) under de kommande åren, enligt en artikel på di.se i helgen.

De som värnar världsekonomin borde alltså vara intresserade av att lösa klimatfrågan på rationellast tänkbara sätt.

Sverige - ett av världens minst korrumperade länder?

I går presenterade klimat- och sårbarhetsutredningen sitt slutbetänkande. Sverige kommer bli betydligt varmare och blötare. Skogstillväxten beräknas öka med 20-40 procent. I jordbruket kommer skördarna att växa, i Västerbotten med drygt 50 procent om samma grödor odlas som idag. Förutsättningarna för djurhållningen förbättras genom längre betessäsong och ökade vallskördar. En ökad nederbörd och vattentillrinning, framförallt i landets norra delar,
kommer att skapa mycket goda förutsättningar för en ökad vattenkraftproduktion. Beräkningar visar på en möjlig ökning av kraftpotentialen med 15−20 procent i snitt till slutet på seklet.

Lustigt, men är det inte just de svenska vinnarna på klimatförändringen som nu ikläder sig en ledarroll i det internationella arbetet för att "hejda" samma förändring?

Barretts misstag

Scott Barret har skrivit en bok om teorier för fungerande klimatavtal och om denna skrev Joakim Sonnegård en artikel, "Kyotoavtalet sätter klimatet på spel", i Svenska Dagbladet för ungefär en månad sedan.

Barrett, som är professor i miljöekonomi och internationell politisk ekonomi vid John Hopkins University menar att klimatkrisens ekonomisk-politiska kärna är vad man i spelteorin kallar för ett ”fångarnas dilemma”. Eftersom ett enskilt land inte påtagligt kan påverka den totala mängden växthusgaser i atmosfären, och därmed inte heller omfattningen av klimatförändringen, ligger det inte i landets intresse att ensidigt minska sina utsläpp. Det skulle bara betyda att landet både får ta kostnaden för att minska utsläppen och kostnaden av klimatförändringens konsekvenser. Sammantaget leder det till att världens länder försöker åka snålskjuts på varandras arbete med att få ner utsläppen av växthusgaser och att ett dödläge uppstår.

För att bryta dödläget krävs en mekanism – till exempel ett avtal – som upprätthåller ett effektivt samarbete om att reducera utsläppen av växthusgaser. Barrett formulerar ett antal kriterier som ett avtal (Kyotoprotokollet) måste uppfylla för att lösa dilemmat:

Det måste vara i varje enskild nations intresse att ingå och följa avtalet. Utan nationella incitament finns det inte någon anledning att ta på sig de bördor som avtalet fördelar. Vidare måste avtalet resultera i att hela kollektivet av avtalsparter får det bättre. Avtalet måste dessutom vara självförstärkande: det måste finnas både piska och morot i avtalet som gör att ingen vill bryta det. Slutligen måste avtalet också vara rättvist: viljan att efterleva avtalet hänger på om det uppfattas som rättvist eller inte.

Barretts bok är resultatet av 20 års forskning och hans teori bygger på en analys av över 300 internationella miljöavtal. Men i boken betonar Barrett att teorin inte ger några entydiga svar på frågan hur Kyotoprotokollet ska revideras.

Jag vet varför. Barrett har ägnat 20 år av sitt liv till att försöka lösa ett problem som egentligen inte finns men som uppstår om man formulerar klimatfrågan som ett bördefördelningsproblem. Precis i samma ögonblick som man gör detta uppstår ett "fångarnas dilemma" som gör att det blir omöjligt att lösa problemet!

Lösningen är precis lika enkel som att lösa problemet med elmarknaden. Om priset på CO2 styrs av den aktuella ppm-halten i atmosfären har alla incitament att minska de sammanlagda utsläppen och sänka priset på CO2. Då finns det ingen specifika börda eller nyttighet att fördela.

Det går alltså inte att lösa klimatfrågan genom att förhandla om en fördelning av specifika utsläppsbegränsningar. Istället måste man förhandla om en mekanism för prissättning av koldioxid (och andra växthusgaser) som är det enda som faktiskt kan ge resultat. Vi måste ju ändå utgå ifrån att de länder som möts för att förhandla har ett intresse av att lösa problemet! Utgångspunkten för förhandlingarna måste alltså vara en beskrivning av hur man löser problemet, inte i att kasta sig in i förhandlingar som hindrar problemets lösning.

Både boken och artikeln verkar besynnerlig. Hur kan Barrett göra sitt misstag? Och varför kommer artikeln nu? I artikeln heter det att Barretts bok är ny, men den publicerades faktiskt redan år 2003, för fyra år sedan. Och varför är det just Joakim Sonnegård som skriver artikeln? Han har precis gått från att vara chef för Expertgruppen för miljöstudier på Finansdepartementet (klirr i kassan från det nuvarande elspektaklet) till att bli chef för sekretariatet för Regeringens kommission för hållbar utveckling (där förutom statsminister Fredrik Reinfeldt, miljöminister Andreas Carlgren och finansminister Anders Borg bland andra Vattenfalls vd Lars G. Josefsson medverkar).

Läs mer, exempelvis Effektiv klimathantering? och Ska vi behålla elmarknadens låtsasaktöer eller en beboelig planet?

Ska vi behålla elmarknadens låtsasaktörer eller en beboelig planet?

Det finns som sagt inga specifika aktörer i den fysiska elhandeln. Men om elmarknaden utformas så att det ser som att el handlas mellan aktörer uppstår free-rider-problem. Problemen kan till viss del kan hanteras på monopolreglerade elmarknader men inte alls om elmarknader "avregleras" med monopolregleringen som utgångspunkt. På dagens felaktigt avreglerade elmarknader blir följden skenande efterfrågan, stigande pris men uteblivna investeringar, planhushållning och förlorad konkurrenskraft i förhållande till länder med monopolreglerade elmarknader.

Det blir också omöjligt att hantera klimatfrågan. I proaktivt syfte blir det därför viktigt för aktörerna i det nuvarande systemet (och det inbegriper förmodligen även aktörernas ägare, exempelvis den svenska staten) att hantera klimatfrågan på ett sätt som gör att klimatfrågan inte kan hanteras, bara att det ser ut som att den hanteras. Med ännu mer planhushållning. Det kan man göra genom att, precis som när det gäller elmarknaden, skapa ett free-rider-problem som egentligen inte existerar och försöka lösa klimatfrågan genom att fördela en kollektiv nyttighet med avtal mellan specifika aktörer.

Frågan är om vi ska behålla elmarknadens låtsasaktörer eller en beboelig planet.

Läs mer, exempelvis När folkhemselen blev kriminell

När folkhemselen blev kriminell

Det är kanske tjatigt, men det tål att upprepas: El är en kollektiv vara som handlas genom att koppla utrustning som förbrukar respektive producerar el till nätet. Den sammanlagda förbrukningen styr behovet av kraftverk och det aktuella priset på elen. Därför borde elen handlas till aktuellt pris direkt på nätet. Och de som så önskar borde i tillägg prisförsäkra inkoppling av utrustning med helt andra typer av kontrakt än på dagens marknad. Något som jag föreslog för några år sedan och som självklart sågades av ett gäng utredningar. Poängen var i alla fall att alla måste betala och få betalt för den kapacitet som de tar ut från respektive tillför elsystemet.

Om elmarknaden däremot utformas som idag, så att det ser ut som att den fysiska elen handlas med långa leveransavtal mellan enskilda aktörer fungerar ingenting! Med den differentierade prisbildningen som följer av avtalshandeln kan priskänsliga och aktiva konsumenter skaffa sig ett relativt sett lägre avtalspris än prisokänsliga och passiva konsumenter. Med ett fast pris i avtalen kan högförbrukande konsumenter dessutom koppla in hur mycket förbrukning som helst vid vilket aktuellt pris som helst på marknaden. Resultatet blir att efterfrågan och priset på den kollektiva elen stiger och att alla konsumenter, stora som små förlorar på systemet. Trots stigande efterfrågan och pris saknas till råga på allt incitament att investera i mer produktion. Det går ju inte att ta betalt för kapacitet i de nuvarande avtalen! Den paradoxala följden är att avregleringen av elmarknaden förutsätter planhushållning! Även planhushållningen bygger på en hopplös tankemodell, nämligen att olika aktörer måste kunna handla fysisk el till olika avtalspriser. Vilket bara leder till ännu värre problem och ännu mer planhushållning.

De gamla monopolreglerade elmarknaderna fungerar faktiskt bättre. De differentierade monopoltarifferna driver i och för sig upp efterfrågan på den kollektiva elen, men producenterna kan ta betalt för fasta kostnader och genomföra alla investeringar som anses nödvändiga. Samtidigt kan behovet av investeringar faktiskt också reduceras med tids- och effekttariffer för högförbrukande konsumenter som avspeglar de rörliga produktionskostnaderna i systemet. Aktörerna på de monopolregerade elmarknaderna kan till skillnad från sina avreglerade kollegor själva och utan politisk inblandning hantera balansen mellan utbud och efterfrågan. Plus i kanten på den punkten alltså för monopolsystemet! Det stora problemet är emellertid att inte heller den monopolreglerade elmarknaden bygger på en fungerande tankemodell.

Skälet till att det idag ser ut som el handlas mellan aktörer är att elsystemet började byggas av ensamma kraftverksägare i egna nät. Just eftersom kraftverksägarna var ensamma kunde de teckna kontrakt med konsumenterna i näten. Sen har det bara rullat på och bilden av att el kan handlas mellan enskilda aktörer har etsat sig fast i folks medvetande. När näten började kopplas ihop överfördes den säljande rollen formellt till nätägarna som inte påverkades av den fysiska hopkopplingen. Konsumenterna tecknade nu istället kontrakt med nätägarna och det såg ut som att el handlades mellan enskilda konsumenter, elsäljande nätägare och producenter. När elmarknaden efter nästan ett sekel sedan "avreglerades" överfördes egentligen bara den säljande rollen till ännu ett mellanled. Idag ser det därför ut som att elen handlas mellan enskilda konsumenter, konkurrerande elsäljare och producenter. Dessutom vid sidan av ett nät som är uppdelat i ett stort antal nätbolag!

I praktiken har aktörerna på dagens elmarknad bara en ”vettig” funktion. De svarar för att tillsammans prognostisera den sammanlagda förbrukningen, som styr behovet av kraftverk och det aktuella priset på marknaden. Det är just därför som konsumenterna måste teckna ”avtal om fortlöpande leverans” med leverantörerna på den nuvarande marknaden. Någon verklig leverans är det naturligtvis inte fråga om. Konsumenterna köper ju faktiskt elen själva genom att koppla utrustning till nätet! Att göra sig av med avtalen, aktörerna och problemen på den nuvarande elmarknaden är alltså i princip en ”baggis”. Prognostiseringsarbetet skulle kunna hanteras betydligt mer effektivt av en central instans, förslagsvis systemoperatören, som har direkt överblick över den aktuella förbrukningen det sammankopplade elnätet.

Så här i efterhand så är det ganska lätt att se vad som egentligen har hänt, sen 1800-talets slut. På grund av ett specialfall kunde de första ensamma kraftverksägarna teckna fysiska leveranskontrakt med konsumenterna. Därefter har kontrakten i kombination med onödigt skapade mellanled använts för att upprätthålla en illusion av fysisk handeln mellan aktörer. Under monopolregleringen växte aktörerna i takt med elsystemets expansion och den ökade elanvändningen. När uppbyggnadsfasen var överstökad upphörde tillväxten och aktörerna var låsta till sina respektive nät. För att växa vidare blev lösningen att frikoppla handeln med el från näten och införa ett nytt säljande mellanled. Och när avregleringen dessutom synkroniserades med skapandet av EU:s inre marknad kunde aktörerna växa utanför nationsgränserna.

Problemet är att dagens avreglerade marknad på EU-nivå endast har ett verkligt syfte. Ett! Det är att producentaktörer som egentligen inte har något existensberättigande på en avreglerad elmarknad ska kunna växa vidare. En producent äger bara ett antal kraftverk som tillsammans med alla andra kraftverk på marknaden ska köras för att täcka den sammanlagda förbrukningen i nätet till att aktuella lägsta pris. Märkvärdigare än så är det inte! Den faktiska elmarknaden är inte heller särskilt "europeisk". Nätet är tämligen uppdelat i regionala områden som avgränsas av flaskhalsar och som har egna aktuella prisnivåer, även i det nordiska elsystemet. Hela skiten är en bluff med absurda proportioner! El kan egentligen varken handlas med avtal eller mellan enskilda aktörer. Konsumenternas försök att sänka priset leder till att priset stiger. När konsumenterna inte kan sänka priset så kan de inte heller minska utsläppen av koldioxid. Avregleringen leder till stigande priser, sämre konkurrensförmåga, planhushållning, ökade konfliktrisker och att förespeglingarna om att Sverige och EU ska ”leda utvecklingen för att hantera klimatproblemen” klingar väldigt falskt. De enda vinnarna på hela härvan ser ut att vara de stora kraftbolagen. Och förståss, icke att förglömma, centerpartiets medlemmar.

Det är i det här perspektivet man bör betrakta den debatt om elmarknadens historik som blommat upp under sommaren. Två historiker, Arne Kaiser, professor vid avdelningen för teknik- och vetenskapshistoria på KTH och Per Högselius, filosofie doktor på samma avdelning och vid Lunds universitet, har fått en hel del pengar av Energimyndigheten för att bedriva ett forskningsprojekt, ”När folkhemselen blev internationell”. Hela elbranschen har intervjuats och fungerat som bollplank. Resultatet har blivit en ”tegelsten” som publicerats på SNS förlag. Det verkar emellertid inte ha varit det enda syftet med projektet. Forskarna har nämligen utsett sig själva till ”kritiker” av elmarknadsreformen och skrivit debattartiklar för att sprida sina teorier riktigt ordentligt. På DN debatt (”Elavregleringen är ett skräckexempel”) får man den 19 juni reda på att det mest paradoxala med elreformen är att Vattenfall kontrollerar Berlins elförsörjning och att Fortum kontrollerar Stockholms. I Göteborgsposten (”Kraftbolagens vinster – helt i linje med politiska beslut”) den 13 september heter det att kraftbolagen faktiskt var motståndare till reformen. Inte var det väl därför som Vattenfall bolagiserades? I och för sig, när det under en tid gjordes en del försök att verkligen skapa en fungerande avreglering var motståndet hårt. Men när branschen väl hade fått som den ville och även utrett det infernaliska balansavräkningssystemet som var en förutsättning för att behålla aktörsrollerna på marknaden, då blev det återigen grönt ljus.

Är det då kraftbolagen som ska kritiseras och sättas i skamvrån frågar sig författarna i den senare av artiklarna. Svaret är tydligen nej. ”Det står klart att politiker och utredare underskattade elsystemets komplexitet och speciella karaktär”.

Som att elmarknaden består av ett nät och att el är en kollektiv vara.

Att "sverka" på elmarknaden

Ordet "sverka" betyder ju som bekant att klaga på något man inte är nöjd med. Uppkallat efter Sverker Olofsson, programledare för SVT:s konsumentprogram Plus och ett av Språkrådets mer uppmärksammade nyord år 2006. Det Sverker inte är nöjd med kastar han i soptunnan. När det gäller elmarknad och energipolitik klagar emellertid en helt annan Sverker mest och därför finns det numer två betydelser av ordet sverka. SCA:s ordförande Sverker Martin- Löf klagar nämligen högljutt men vill ändå ha mer av samma sak! Det som skapar det höga elpriset är den differentierade prisbildningen och ju högre priset blir ju mer differentierad vill Sverker att prisbildningen ska vara.

Se det senaste sverket på E24.se

Symptomatiskt

Di.se rapporterar om att SCA storinvesterar i vindkraft. På den felavreglerade elmarknaden sker investeringar bara i produktion som är kraftigt politiskt subventionerad och dessutom i första hand på initiativ från konsumentsidan, inte producentsidan. Stora konsumenter försöker köpa sig fria från effekterna av felavregleringen. SCA är bara ett exempel.

Skiten är en bluff, helt enkelt..

Di.se berättar idag att konkurrensmyndigheterna nu återigen analyserat elmarknaden. Igår presenterade de en rapport där det slås fast att "konkurrensen är för dålig". För att "förbättra situationen" föreslår myndigheterna ett antal åtgärder, bland annat timmätning. Men med timmätning på dagens elmarknad skulle incitamenten att "köpa el" med fastprisavtal bara öka och konsumenternas möjligheter att sänka det faktiska elpriset minska!

Problemet är att hela skiten är en bluff och då hade de ju varit bättre om konkurrensmyndigheterna kastade lite ljus över den lilla omständigheten. Istället för att bluffa på som vanligt.

Elen handlas ju faktiskt på elnätet mellan dels all utrustning som förbrukar el och dels all utrustning som producerar el. Det finns alltså inga enskilda aktörer i den fysiska elhandeln. Enskilda "aktörer" kan varken handla eller konkurrera med varandra, på grund av att el är en kollektiv vara som handlas momentant, direkt på elnätet. Den sammanlagda aktuella förbrukningen styr behovet av kraftverk och priset på nätet. För att kunna minska den sammanlagda förbrukningen och sänka priset på elmarknaden måste kunsumentsidan handla el till just aktuellt pris. Det behövs dock inte någon timmätning för alla som Konkurrensverkets generaldirektör Claes Norgren påstår. Det går alldeles utmärkt att avräkna konsumenter med låg förbrukning efter den timvisa schablonprofil som finns i varje lokalt nätområde.

Wolodarski har inte förstått

Under rubriken "Centerns nya kläder" på DN:s ledarsida argumenterar idag Peter Wolodarski för investeringar i mer kärnkraft för att lösa klimatfrågan. Det kan man ju göra men problemet är att el är en kollektiv vara. Investeringar i mer kapacitet på den nuvarande elmarknaden kommer alla del del i form av ett sänkt elpris medan den som investerar själv får stå för kostnaden. Den som investerar är en loooser och då hjälper inga önsketänkanden i världen.

De fyras gäng

Kina: Den benämning på en maoistisk gruppering av ledare inom Kinas kommunistiska parti som av de post-Maoistiska ledarna utpekades som ansvariga för de brott som begåtts under kulturrevolutionen (fri tolkning efter Wikipedia).

Sverige: Den benämning på en maudistisk gruppering av ledare (Andreas, Maud, Eskil, Åsa) inom Sveriges centerparti som av de post-Maudistiska ledarna förhoppningsvis kommer att utpekas som ansvariga för de brott som begåtts under klimatrevolutionen (fri tolkning efter presskonferensen om klimatmiljarden och "de fyras uppdrag", 20 minuter från start).

Den maudistiska samhällsordningen

Regeringen (eller rättare sagt Centerpartiet) presenterade idag satsningarna inom den sk. klimatmiljarden. En stor del av pengarna, 310 miljoner, går till "energieffektivisering".

– Vi måste få människor att bli mer energismarta. Både företag och enskilda måste spara energi för den sparade kilowattimmen är den mest miljövänliga och den mest ekonomiska, säger näringsminister Maud Olofsson.

Borde det inte vara i allas intresse, företag, institutioner, att själva satsa på det?

– Men det finns brist på kunskap. Hur gör jag för att mitt hus ska bli energismart? Hur gör jag i mitt företag för att minska energiförbrukningen? Det kan jag behöva lite hjälp med.

340 miljoner går till "hållbara städer", maudistiska modellsamhällen där värmen och elen produceras i biobränsleeldade kraftverk och människorna åker i bussar som går på biogas. 140 miljoner går till utveckling av "andra generationens drivmedel". Resten av pengarna går bland annat till att reda ut hur i herrans namn jord- och skogsägare ska kunna leverera all den biomassa ska brännas med den förda politiken.

Allt utan att det finns några prisincitament som styr ett rationellt beteende. Klippt från Ekot och DN.

Centerns politik sågas av Miljöpartiet och Socialdemokraterna (SvD). Dom vill ha ännu mer (!) planhushållning, dock inte för att kunna direktsmörja de egna leden och utan att de kallar sig för borgerliga.

Tokerier på di.se

I går publicerade di.se en artikel från TT. Höjd elskatt i budgeten – Elen kommer att bli dyrare nästa år. Som plåster på såren följer man idag upp med en ny artikel: Lägre elpris i höst!

Jonas Almquist, Sverige-vd för Bergen Energi (och en gammal bekant) intervjuas. "Mycket talar för att elpriset ska ner ytterligare i höst" (fast det har stigit från 20 till 33 öre/kWh sen i somras).

"Vattenmagasinen är väldigt välfyllda" (fast bara i södra Norge, i Sverige ligger magasinsnivåerna i stort sett på medianvärdet för säsongen).

"De måste köra för fullt, därför har vi det här låga priset" (fast DI publicerade en artikel med rubriken "Billig norsk el når inte fram" för en dryg vecka sedan).

"Ett normalt höstväder betyder mer regn och därmed fortsatt prispressande maxleveranser från vattenkraftverken" (fast man längst ner i artikeln kan läsa att det (helt riktigt) är kolkraften som oftast styr elpriset och att höjd skatt på kärn- och vattenkraft dessutom inte får någon inverkan på elpriset för slutkonsumenten.

10.000, tack....

I Sundsvalls tidning är ämnet för dagen energi- och miljö på debatt- och ledarplats.

"Det råder ingen tvekan om att vi måste få ner utsläppen, men det måste gå att kombinera med en levande landsbygd. Hur detta skall gå till är tiotusenkronorsfrågan."

Problemet är att både CO2 och el är kollektiva nyttigheter. Koldioxiden global och elen regional, avgränsad till ett begränsat fysiskt ledningsnät. Lösningen är ett pris på CO2:n globalt och ett pris på elen varje nät (typ hela Sverige eller Norden). Om priset på CO2 styrs av den aktuella ppm-halten i atmosfären har alla incitament att minska de sammanlagda utsläppen och sänka priset på CO2. Om alla handlar elen till samma aktuella pris (direkt på nätet) kan konsumenterna minska den sammanlagda förbrukningen, som styr det aktuella priset på elmarknaden. Ja, konsumenterna skulle tom kunna minska utsläppen av koldioxid från elproduktion och sänka det globala priset på CO2.

Att som idag utforma elmarknaden så att det ser ut som ett elen handlas med individuella och i tiden utsträckta "elavtal" är inte bara förödande för den regionala konkurrensförmågan utan även för möjligheterna att hantera den globala växthuseffekten.

Läs mer: Vi är på 450, ska till 400

ERA – Grönköpings veckoblad

Elbranschens egen tidning ERA rapporterar att elhandelsbolaget Norsk Hydro nu helt övergår till el från vattenkraft. "Företagets kunder gör därmed en stor miljöinsats utan att behöva göra någonting alls".

- En så här ny produkt måste vara enkel och begriplig för kunden, säger Kenneth Johansson, Affärsområdeschef El på Norsk Hydro.

Att elen verkligen kommer uteslutande från vattenkraft garanteras. Detta genom GoO (Guarantee of Origin) – garantin för att all el som köps in följer de regler som EU satt upp för produktion av förnyelsebar energi.

Uppdatering: ERA får toppbetyg. Tidningen ERA har nu låtit opinionsundersökningsföretaget ARS Research fråga läsarna om vad de tycker. Resultatet blev snudd på överbetyg, tidningen bedömdes bland annat som mycket informativ, aktuell, saklig och trovärdig.

Liberalism i nya kläder

Inför folkpartiets kommande landsmöte rapporterar politikerbloggen under rubriken "FP-motion: Lejonkungen beundrar sin förträffliga garderob" att folkpartisten Claes Lerén vill ha ett liberalt ledarskap för folkpartiet.

"Vi har en partiledning som tycker att Liberalism är en snällfälla och att vi svenskar ska ha Kina som mönster för vårt näringsliv".

Minst två fel

Såpoperan kring priserna på utsläppsrätter och hur de påverkar priset på elmarknaden fortsätter. Enligt en artikel på di.se "sågar" experter i en färsk (inte klar) studie marknaden för EU:s nya utsläppsrätter för koldioxid. "Utsläppsrätterna är för dyra och elen kan bli billigare". Det måste naturligtvis kommenteras:

Fel nr 1. Prisbildningen på el fungerar bara om alla handlar elen till samma aktuella pris. Då kan konsumenterna minska den sammanlagda förbrukningen som styr priset på marknaden och tom kanske minska på utsläppen av koldioxid från elproduktion.

Fel nr 2. Prisbildningen på CO2 fungerar bara om priset styrs av den aktuella ppm-halten i atmosfären. Då har alla inblandade skäl att minska de sammanlagda utsläppen och sänka priset på CO2.

Vi är på 450, ska till 400

Igår presenterade regeringens vetenskapliga råd för klimatfrågor sitt underlag för klimatpolitiken vid en intressant hearing (webb-tv). Några reflexioner:

Klimatet är känsligare och påverkas i högre grad av utsläppen än man hittills trott. För att nå tvågradersmålet bör därför koncentrationen av växthusgaser i atmosfären långsiktigt begränsas till 400 ppm. Idag är den 450 ppm (inte 380, det är siffra som nedjusterats med anledning av utsläppens nedkylande effekter) och har aldrig ökat så fort som nu!

Mot slutet av hearingen konstaterade Karin Bäckstrand, statsvetare från Lund och en av experter som skulle kommentera rådets rapport att växthuseffekten är ett gigantiskt marknadsmisslyckande och politiskt misslyckande. Underförstått att koldioxidproblematiken är ett free-rider-problem och att alla individuellt ser sig som vinnare när de inte betalar för sina utsläpp. Resten av hearingen ägnades dock i stort sett åt att diskutera lösningar som innebär att free-rider-problemet kvarstår! Vilket naturligtvis riskerar att bli ett ännu större politiskt misslyckande.

Ett annat free-rider-problem som inte diskuteras har med elmarknaden att göra. El är nämligen en kollektiv vara och konsumenterna kan bara sänka elpriset och minska utsläppen av koldioxid från elproduktion de handlar elen till aktuellt pris, direkt på nätet. På dagens felavreglerade elmarknad i Sverige, Norden och EU däremot handlas "elavtal" som driver upp priset och efterfrågan men paradoxalt nog samtidigt hindrar investeringar. Även monopolregerade elmarknader driver upp efterfrågan men där är det inga som helst problem med investeringarna. I Kina byggar man två kolkraftverk i veckan!

Så frågan är hur Sverige och EU ska kunna ta en ledarroll för att hantera de globala energi- och klimatproblem. Att introducera avgifter för koldioxid med den nuvarande elmarknaden resulterar bara i högre vinster för kraftbolagen och sämre konkurrenskraft för europeisk industri. Ska vi med hjälp av planekonomi försöka "tränga undan" billig fossileldad elproduktion på monopolreglerade elmarknader i andra delar av världen, eller?

Läs mer: tex. Effektiv klimathantering?
Relaterade artiklar: Kraftig minskning av utsläpp krävs (SvD), Kraftig minskning av utsläpp krävs (DN), Visa att ni menar allvar om miljön (ledare, Expressen)

Fog för misstänksamhet

Michael Wood, USA:s ambassadör i Stockholm och ivrig odlare av kontakter med svensk energiteknik och tidigare vd och delägare i medieföretaget Hanley Wood intervjuas i denna artikel på e24.se.

Sista frågan: Hur ser du på medierna efter din egen tid som mediechef? – Jag blir arg när journalister inte gör sitt jobb ordentligt, men det sker inte mer i Sverige än i exempelvis Washington Post.

”När alla säger samma sak ska ni bli mycket misstänksamma”, brukade jag säga till journalisterna i mitt företag.

Som när alla börjar kalla centern för ett nyliberalt parti?

Dirty dancing

I en artikel på e24.se med rubriken "Vattenfalls dyra omstart" beskriver journalisten Tomas Lundin ingående hur Vattenfall, trots att det i sak visade sig vara ogrundat, i somras fick löpa gatlopp i tyska medier. Precis efter att Angela Merkel hade klubbat igenom allt som Vattenfall önskade sig under det tyska ordförandeskapet i EU.

Jag noterar att problemen med diverse olika kärnkraftverk brukar komma då det kan vara lämpligt att avstyra fokus från Vattenfalls mycket omfattande politiska spel för att skydda sin roll, sin makt och sina intäkter. Betänk att elmarknaden trots allt är en bluff och energi- och klimatpolitiken ett planekonomiskt spel som enbart tillfredsställer särintressen.

Läs mer: Om vad kan man bluffa?

Det finns en enkel lösning

En av alla kommentarer (nr 78) till denna artikel på di.se med braskande rubriken "KLOTET I KRIS - Inlandsisen smälter bort":

Det finns en enkel lösning: Det räcker med att skapa ett pris på CO2. Det borde styras av den aktuella ppm-halten i atmosfären. Då har alla inblandade skäl att minska de sammanlagda utsläppen och sänka priset på CO2.

Och ett pris på el i elnätet. Då har konsumenterna skäl minska den sammanlagda förbrukningen, som styr det aktuella priset på elmarknaden, sänka elpriset och även minska utsläppen av koldioxid från elproduktion.

Det gäller helt enkelt att prissätta kollektiva varor och nyttigheter på ett lite smartare sätt än idag.

Spelar roll?

Ekonominyheterna berättar om att en ny "aktör" på måndag ska äntra den svenska elmarknaden med ett erbjudande som "tros förändra konkurrenssituationen".

Spelar roll? Det är den sammanlagda förbrukningen som styr behovet av kraftverk och det aktuella priset på elmarknaden. El handlas egentligen inte mellan "aktörer" utan mellan all utrustning som kopplas till elnätet och som förbrukar respektive producerar el. Och problemet är att förbrukarna inte handlar elen till det aktuella priset, direkt på elnätet.

Maudifierad yttrandefrihet

Europakonventionen: "Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser."

Maud Olofsson: "-Jag tycker att vi ska ha ett gemensamt kansli där vi diskuterar gemensamma saker. Både i förnyelsen men också om hur vi för ut politiken och hur vi påverkar den allmänna debatten."

Klippt från denna artikel på SVT.

Det rätta svaret

E24.se vill inte vara sämre än nyss nämnda DinaPengar och ställer frågan: "Bundet eller rörligt elavtal?".

Det rätta svaret är: inget avtal över huvud taget, för att köpa fysisk el. Den sammanlagda förbrukningen styr det aktuella priset på elmarknaden. Konsumenterna kan bara minska den sammanlagda förbrukningen om de handlar elen till det aktuella priset direkt på nätet, utan avtal och utan "leverantörer".

Bluffmakarna som lurade världen, del 2

I onsdags publicerade DinaPengar.se som tidigare nämnts en artikel under rubriken "Bluffmakarna som lurade världen". Kunde möjligen elbolagen utgöra ett aktuellt exempel undrade jag. Idag följer DinaPengar.se upp med den braskande huvudnyheten "BYT ELBOLAG OCH TJÄNA 3.995 KRONOR". Grattis, alla förvirrade stackars elkonsumenter!

"Vattenfall finns inte"

Kopplar man ihop två elnät med ett kraftverk i varje nät så måste förbrukningen i det sammankopplade nätet täckas av bägge kraftverken. Fysisk el kan alltså inte säljas av fristående producenter i ett sammankopplat elnät.

Läs mer: Vad är en kraftproducent?

Bluffmakarna som lurade världen

DinaPengar.se har idag en liten artikel om ett antal bedragare som lurat världen. En av dessa sålde till exempel Eiffeltornet i Paris, två gånger till och med, naturligtvis utan att vara ägare till tornet. Här ett aktuellt fall från Sverige: Man kan också sälja el utan att egentligen kunna sälja el. Två gånger till och med!

Elmarknaden är egentligen extremt enkel. Fysisk el handlas genom att koppla utrustning som förbrukar alternativt producerar el till elnätet. Den sammanlagda förbrukningen styr behovet av kraftverk och det aktuella priset på elen. Elmarknaden består alltså egentligen bara av ett nät på vilket alla borde handla elen till samma aktuella pris. Då har konsumentsidan skäl att minska den sammanlagda förbrukningen och sänka priset på marknaden och producentsidan skäl att koppla in kraftverk i en sammantaget optimal kostnadsordning när priset stiger.

Skälet till fysisk el idag ser ut att handlas mellan enskilda konsumenter, producenter och andra aktörer har med elmarknadens historik att göra. De första elnäten byggdes av ensamma producenter och eftersom alla som kopplade in förbrukning köpte elen från samma kraftverkägare kunde producenterna teckna långa kontrakt med konsumenterna i näten. Det gick naturligtvis bara fram till att nät med olika producenter skulle kopplas ihop. Om exempelvis två nät med ett kraftverk i varje nät kopplas ihop måste förbrukningen täckas av bägge kraftverken i det sammankopplade nätet. El kan alltså inte säljas av flera producenter i ett sammankopplat elnät. Genom att införa ett nytt kontraktstecknande mellanled kan man emellertid skapa ett sådant intryck. Tecknar konsumenterna kontrakt med ett gäng elsäljare som i sin tur verkar köpa elen av gäng producenter kan det ju verka som att elen handlas mellan en mängd enskilda aktörer. Redan 1902 infördes en lagstiftning som formellt tilldelade de enskilda nätägarna en säljande roll. Trots att näten fysiskt kopplades ihop kunde därmed de enskilda nätägarna fortsätta att teckna individuella kontrakt med konsumenterna näten. Vid ”avregleringen” 1996 överfördes egentligen bara den säljande rollen från de befintliga nätägarna till ännu ett (onödigt) mellanled. Därför ser det idag ut som att elen handlas med individuella avtal mellan 5 miljoner konsumenter, drygt hundra elsäljare och ett antal producenter. Dessutom vid sidan av ett nät som är uppdelat i runt 200 olika nätbolag.

Och det leder inte till att elpriset sjunker.

Ett pris på CO2 räcker

UD vill enligt denna artikel i SvD lägga ett genuspespektiv på hanteringen av klimatfrågan. Till råga på allt som ett bidrag till arbetet inom FN:s kommission för hållbar utveckling. "Om man ska minska användningen av fossila bränslen är det viktigt att identifiera rätt målgrupp och anpassa budskapet".

Det räcker dock med ett pris på CO2. Det borde styras av den aktuella ppm-halten i atmosfären. Då skulle alla inblandade ha skäl att minska de sammanlagda utsläppen och sänka priset på CO2.

Och ett pris på el. Då kan konsumenterna minska den sammanlagda förbrukningen, som styr priset på elmarknaden, sänka elpriset och även minska utsläppen av koldioxid från elproduktion.

Läs mer, exempelvis: Den obekväma sanningen eller Effektiv klimathantering?

Akademiskt sagg

OK, el handlas på elnätet och den sammanlagda förbrukningen styr behovet av kraftverk och det aktuella priset på marknaden. Elmarknaden består alltså egentligen bara av ett nät, en vara och ett pris. Och konsumentsidan kan bara minska den sammanlagda förbrukningen och sänka priset på marknaden om de handlar till det aktuella priset.

Ändå publicerade Handelns Utredningsinstitut (HUI) alldeles nyligen en forskarrapport vars syfte verkar vara att visa att avregleringen är lyckad, allt med utgångspunkt från att dagens elmarknad dels ser ut att bestå av en råkraftmarknad och dels av en slutkundsmarknad på vilka man kan inbilla sig att el handlas med avtal och mellan en mängd individuella aktörer. Sen inkränks analysen till den så kallade råkraftmarknaden och huruvida budgivningen mellan "aktörerna" fungerar (se även föregående post: Bevis)

Nåja, elbranschen verkar i alla fall tycka att analysen är en fullträff (den innehåller många komplicerade ekvationer). På tidningen ERA:s sajt redovisas forskarnas slutsats: "den gemensamma nordiska elmarknaden tycks ha bidragit till förbättrad konkurrens". Dessutom med telefon och email till en av forskarna, så att man direkt kan ställa frågor om man möjligen skulle vara osäker.

Bevis

I en artikel på dagens di.se skriver jornalisten Gunnar Örn: "Kraftbolagens kritiker hävdar att det än så länge är irrelevant att tala om en gemensam fysisk elmarknad i Norden, på grund av flaskhalsarna i överföringssystemen, och att kraftbolagen skickligt utnyttjar den illa fungerande elmarknaden till att trissa upp priserna.

Några bevis har de emellertid svårt att komma med."

OK, här några "bevis":

1) Se denna post: Är elmarknaden europeisk? (den är inte heller nordisk)

2) Om producenterna säljer till marginalpris (ehh?) men konsumenterna köper till ett marginalpris på noll behöver ingen vara "skicklig" för att skapa en situation med skenande efterfrågan, uteblivna investeringar och upptrissade priser.

3) Fysisk el handlas mellan å ena sidan utrustning som förbrukar el och å andra sidan utrustning som producerar el. När kraftverksägarna idag tillåts lämna bud per "aktör" och inte per kraftverk har de utomordentligt goda möjligheter att trixa med prissättningen.

4) I synnerhet som de dessutom tillåts ansätta "beräknade vattenvärden" i budgivningen för vattenkraften trots att den rörliga kostnaden är nästan noll öre/kWh. Se även denna post: Svensk Energi desinformerar

"Miljömissen"

Bra och lämpligt dubbeltydig rubrik i SvD på ingressen till denna artikel på E24.se om näringsminister Maud Olofsson och bristen på riskkapital till miljöinvesteringar.

Problemet är att det inte blir några investeringar utan fungerande prisbildning och fungerande marknader. Priset på CO2 borde styras av den aktuella ppm-halten i atmosfären. Då skulle alla inblandade ha skäl att minska de sammanlagda utsläppen och sänka priset på CO2. Samma sak är det med elen. Den sammanlagda förbrukningen styr behovet av kraftverk och det aktuella priset på el. Och konsumenterna kan bara minska den sammanlagda förbrukningen, sänka elpriset och minska utsläppen av CO2 om de handlar elen till det aktuella priset, direkt på nätet.

Vem vågar investera inom ett politikområde som grundar sig på en bluff?

Den virtuella världen finns redan

En forskare i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska Institutet har gjort en upptäckt. Om du sätter på dig VR-glasögon, blir filmad och någon samtidigt sticker en whiteboardpenna både framför kameran och i ditt bröst kan du uppleva att du ser dig själv som en annan person i en virtuell värld. Fantastiskt!

Fast egentligen lever de flesta av oss redan nu i en virtuell värld. Om någon skickar dig en elräkning för "levererad el" så tror du rimligen att avsändaren inte bara är verklig och inte bara säljer el till dig utan även köper in den från annat håll, kanske till och med från någon producent. Till råga på allt vid sidan av elnätet! Trots att det är bara är du själv som kan köpa elen genom att koppla förbrukning till nätet, kraftverken måste köras i kostnadsordning för att täcka den sammanlagda förbrukningen och att el inte överhuvudtaget kan handlas vare sig med avtal, mellan enskilda aktörer eller vid sidan av nätet.

SvD-artikel, DN-artikel och SVT-artikel med videoklipp

G8-deklarationens delar

Den gemensamma deklaration som G8-ländernas ledare presenterande vid mötet i Heiligendamm den 7 juni har i stora drag fyra delar. Den första delen handar om vikten av fungerande marknader och prissättning för att främja innovation, investeringar och tillväxt. Sen kommer klimatdelen. Den går ut på att samma principer absolut inte ska användas för att lösa energi- och klimatfrågorna. Därefter återigen ett avsnitt om behovet av fungerande marknader och prissättning av (vanliga) råvaror. Deklarationen avslutas passande nog med ett avsnitt om kampen mot korruption, "en av de viktigaste uppgifterna för G8".

Våra biobränsleministrar

Efter det att jordbruksminister Eskil Erlandsson förelagit att EU:s jordbruksstöd ska upphöra (DN) gör nu SVT en välgrundad granskning och kommer fram till att mer än var tredje av de personer som arbetar och beslutar om riktlinjer för EU:s jordbruksstöd inom regeringskansliet tar själva emot EU-bidrag, direkt eller inom familjen.

Förmodligen ser centern (som sagt) fram mot att istället raka hem pengarna med hjälp av energi- och klimatpolitik och frågan är om vi inte har minst tre ministrar i regeringen med samma beteckning:

Biobränsleminister Eskil Erlandsson,
Biobränsleminister Andreas Carlgren och
vice Biobränslestatsminister Maud Olofsson.

Roddbåt i kapsejs

Miljöminister Andreas Carlgren klargör enligt SvD att Sveriges mål är utsläppsminskningar på 30 procent fram till år 2020, tuffast inom EU. Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand klämmer i en uppföljande artikel i med minst 40 procent, miljöpartiet är ju ändå miljöpartiet. Socialdemokraten Anders Ygeman, ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott säger minst 30 och folkpartiets miljöpolitiska talesman Carl B Hamilton säger att vi ska ro med två åror.

En nationell och en internationell åra, och här har vi ett litet problem. Sveriges utsläpp av koldioxid från elproduktion uppgår bara till cirka 0,2 procent av de globala utsläppen. När det gäller energipolitiken verkar därför politikerna tycka att vi kan sitta lugna i båten och fortsätta att ro med en nationell planekonomisk åra som blir följden av en felkonstruerad elmarknad. Den internationella åran består till stor del av att skryta om hur bra den nationella åran fungerar och dessutom av att främja en utvidgning av marknaden, till gagn enbart för kraftbranschen. De internationella effekterna av den felkonstruerade elmarknaden blir emellertid helt avgörande för möjligheterna att införa avgifter för koldioxid och hantera de globala klimatproblemen. Ett "litet" feltag med den ena åran blir ett stort med den andra. Kan inte politikerna hålla sig på torra land?

Sakkunniga ljuger om elmarknadens funktion

Energimarknadsinspektionen föreslår att den "tillfälliga" lagen om effektreserv ( i avvaktan på en marknadsbaserad lösning av effektfrågan) som gäller från 1 juli 2003 till 15 mars 2008 ska förlängas med ytterligare tre år till 2011.

Sedan år 2003 har branschen och berörda myndigheter inte hittat någon lösning på problemet av det enkla skälet att elmarknaden är felkonstruerad. El är effekt och måste handlas som effekt för att marknaden ska kunna balansera utbud och efterfrågan.

"En förlängning av lagen i tre år skapar förutsättningar att utreda den långsiktiga hanteringen av effektfrågan, besluta om lagstiftning samt ge branschen rimlig tid att anpassa verksamheten efter nya förutsättningar."

– Energimarknadsinspektionen vill betona vikten av att arbetet med att ta fram en långsiktig lösning av effektfrågan påbörjas snarast, säger Petra von Schmalensee, avdelningschef på Energimarknadsinspektionen.

Pressmeddelande och beslut från Energimarknadsinspektionen (vars namn är ett yttryck för den felkostruerade marknaden).

Gungorna och karusellen

Regeringen och jordbruksminister Eskil Erlandsson vill enligt DN avveckla EU:s jordbruksstöd som idag utgör 40 procent av den totala EU-budgeten.

Centern ser fram mot att istället raka hem stålarna med hjälp av energi- och klimatpolitik. Då går det bra att stänga jordbrukskarusellen.

Vem kan vända en skuta?

Folkpartiet liberalernas klimatgrupp har kommit med en första delrapport "Ro med två åror! - klimathotet kan avvärjas".

– Sen gäller det att vända skutan också.

Incitament, Treschow

Svenskt Näringslivs avgående ordförande Michael Treschow tror, enligt realtid.se att klimatproblemen löser sig med ny teknik.

– Incitament i form fungerande prissättning, kan de va nåt?

Visst var det så...

Efter valet 2002 var det nära att det blev en regering med miljöpartiet, folkpartiet, kristdemokraterna och centerpartiet, skriver politikerbloggen som läst Birger Schlaugs blogg. Undrar om inte Moderaterna också skulle varit med, på ett hörn i alla fall.

“Men just när säcken skulle knytas till så flydde Maud Olofsson till en presskonferens för att berätta att centern hoppar av.”

Varför? Förmodligen för att Centerpartiet riskerade att förlora sitt envälde över energipolitiken.

Aleklett förstärker argumenten för handling

På gårdagens DNdebatt argumenterar professorn i fysik vid Uppsala universitet Kjell Aleklett för att IPCC:s värsta klimatscenarier bygger på grova överskattningar av jordens fossila resurser av olja, gas och kol. Klimathotet är därför överdrivet och det egentliga problemet är att alltför många måste dela på allför lite energi i framtiden. Aleklett snuddar ett moralfilosofiskt problem. Vad har vi för rätt att snabbt göra slut på ändliga resurser som kommer att behövas även efter år 2100?

Varför inte slå två flugor i en smäll? Redan nu är ju klimatförändingarna tillräckligt besvärande. Genom att omedelbart skapa en effektiv prissättning på både koldioxid och energi kan vi lösa såväl klimat- som energiproblemet.

Läs mer: Effektiv klimathantering?

Gemensam nämnare - floppade elavregleringar

Statsminister Fredrik Reinfeldt har nu även träffat Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger och i en artikel i SvD resonerar Göran Eriksson om likheterna dem emellan. Två högerledare som insett att miljöpolitiken också har ett pr-värde: den fungerar utmärkt för att modernisera bilden av det egna partiet.

Kunde man inte fylla på med att både Reinfeldt och Schwarzenegger idag måste hantera floppade elavregleringar vars konsekvens är planstyrning. Om det moderniserar bilden av partierna är väl mer tveksamt.

Här passeras definitivt anständighetens gräns

Enligt politikerbloggen kommer JKL-lobbyisten Göran Persson att behålla sitt arbetsrum hos socialdemokraternas riksdagsgrupp och kunna vanka runt som vilken riksdagsman som helst i Riksdagens korridorer.

Fredrik i USA

När statsminister Fredrik Reinfeldt under sin USA-resa träffade George W. Bush var enligt DN huvudbudskapet att det är dags att världen enas och gör något åt klimatfrågorna och att det går att förena minskade utsläpp med ekonomisk tillväxt och marknadsmässiga lösningar.

Marknadsmässiga lösningar? Menar statsministern dagens "avreglerade" elmarknad som driver upp efterfrågan, elpriset och utsläppen men hindrar investeringar och förutsätter planstyrning? Eller menar han kanske systemet med elcertifikat, som är ett uttryck för planstyrningen?

Samtidigt rapporterade SVT att de svenska industri- och energiföretagen släppte en halv miljon ton mer koldioxid 2006 än 2005, trots regeringens ambition att minska utsläppen.

Fredrik Reinfeldt befinner sig enligt SvD i USA med ett långsiktigt ambitiöst mål. Sverige ska som EU-ordförande 2009 kunna spela en roll för att knyta ihop förhandlingarna om ett nytt Kyoto-avtal. Då vore det ju bra med lite större trovärdighet.

Det ultimata klimathyckleriet

Företag vars nuvarande roller till stor del är oförenliga med en lösning av klimatfrågan och därför medverkar i Vattenfalls "3C-initiativ" träffade på torsdagen Tysklands förbundskansler Angela Merkel och framförde krav på en global politik för att minska utsläppen av växthusgaser utan att det ska påverka företagens roller. Pressmeddelande från Vattenfall.

Problemet med Göran Persson

Problemet med Göran Persson är inte att han kommer att jobba för särintressen på JKL. Problemet är att han gjorde det under 10 år som statsminister.

Cirkus med Svensk Energi

Branschorganisationen Svensk Energi har haft årsmöte på Cirkus. Så passande! För huvudnummret stod näringsminister Maud Olofsson.

Citat från Mauds tal: "Sverige kan ta en ledande roll i detta arbete (med klimatutmaningen). Ni (kraftmaffian) är mycket viktiga i denna omställning då vi måste rädda klimatet. Vi gör det för våra barns och barnbarns skull."

SVT: fixat och klart

SVT: Världen kan räddas. Tekniken finns och inte kostar det något heller. Och grodorna, som tidigare riskerade att utrotas, tävlar nu i körsång.

A piece of cake?

IPCC:s ordförande Rajendra Pachauri, vid dagens presentation av rapporten "Mitigation of Climate Change":

"What is an extremely powerful message in this report is the need for human society as a whole to start looking at changes in lifestyle and consumption patterns."

SVT-klipp.

Snacka om understatement

Energimarknadsinspektionen konstaterar i en ny undersökning att svenska elnätsföretag skulle kunna bli mer kostnadseffektiva, enligt en artikel i Dagens Industri. Snacka om understatement....

Horden av elnätsföretag är ju bara en kvarleva av 1902 års monopollagstiftning. I den tilldelades nätägarna en säljande roll för att elnäten skulle kunna kopplas ihop men att det fortfarande skulle se ut som att elen kunde säljas av fristående kraftproducenter. Alla elnätsföretag borde alltså slås ihop till ett enda (statligt) bolag i samband med att avregleringen av elmarknaden görs om i grunden.

Läs mer, exempelvis Putin, Gazprom, Merkel & Vattenfall.

Vimsig i kolan

På DN debatt argumenterade igår PG Gyllenhammar bland annat för att Vattenfall måste bli större "för att hävda sig i konkurrensen". Det är ju märkligt att PG inte insett att el är en kollektiv vara som inte kan säljas av fristående kraftproducenter.

Klimatmål och förlorade jobb

EU:s miljöministrar enades i går om att minska utsläppen av koldioxid med 20 procent fram till 2020. Finland och en handfull andra länder har motsatt sig förslaget. Finland beräknas förlora 60.000 jobb inom industrier som förbrukar mycket el, om 20 procentmålet ska nås. Det är en självklar följd av att introducera kostnader för koldioxid på en felkonstruerad elmarknad. Miljöminister Andreas Carlgren tror inte på de finska slutsatserna.

Omreglera och isolera den nordiska elmarknaden!

SVT-notis och videoklipp.

Är elmarknaden europeisk?

El handlas på elnätet. Konsumenternas sammanlagda förbrukning styr behovet av kraftverk och det aktuella priset på marknaden. En fungerande elmarknad är alltså ett elnät inom vilket alla anslutna konsumenter och producenter kan handla till samma aktuella pris. Om det finns överföringsbegränsningar i ett stort sammankopplat elnät så kommer det att fungera som flera separata elmarknader. Den nordiska elmarknaden är till exempel rätt ofta uppdelad i ett antal mindre marknader.

En länk mellan två marknader fungerar i princip som en stor producerande eller konsumerande anläggning i prisbildningen, beroende på i vilken riktning kraften i länken flödar. Överföringskapaciteten mellan det nordiska och det västeuropeiska elsystemet är cirka 2000 MW (kolla den aktuella exporten/importen här , välj Tyskland/Polen) medan den nordiska marknaden (just nu) omsätter cirka 40.000 MW och den europeiska kanske tio gånger mer. Effekten 2000 MW motsvarar kapaciteten i två reaktorer i Ringhals.

Elmarknaden är alltså inte europeisk.

Blir konkurrensen bättre med fler aktörer?

Antag att det finns etthundra kraftverk på elmarknaden och att de, helt hypotetiskt, har en rörlig kostnad på 1, 2, 3, osv. upp till 100 öre/kWh. För att täcka den sammanlagda förbrukningen i nätet till ett lägsta pris ska de kopplas in i kostnadsordning. Oberoende av vem som är ägare. Antalet ägare har alltså ingen betydelse för konkurrensen på elmarknaden.

Ett annat sätt att uttrycka saken: El är en kollektiv vara

Citat Maud Olofsson

Maud Olofsson, i en diskussion om vikten av en mer "europeisk" elmarknad under den öppna utfrågningen om basindustrins elförsörjnig i riksdagens näringsutskott:

– "När det gäller överföringskapaciteteten så tycker jag att ja, den nordiska marknaden fungerar ju bäst åtminstone (skratt) av många internationella marknader och kommer att tjäna som en förebild. Därför är det viktigt att också se till att överföringskapaciteten byggs ut och blir bättre."

Tid 9.45 in i detta videoklipp:

Öppen utfrågning om basindustrins elförsörjning

Recension av öppen utfrågning om basindustrins elförsörjning, tisdagen den 13 februari 2007: Resonemanget blev lika märkligt som det brukar bli, när alla vet att elmarknaden är helt felkonstruerad men ingen vågar säga det rakt ut. Och istället spelar med i spelet.

När el handlas med långa avtal kan konsumenterna koppla in hur mycket förbrukning som helst vid vilket pris som helst. Den faktiska elen kan alltså inte prissättas i konsumentledet. Följden är att producenterna (trots stigande efterfrågan) inte kan säkra investeringar genom att teckna kontrakt. På den nuvarande elmarknaden kan därför producenterna bara växa och konkurrera på ett sätt. Genom att trissa upp spotpriserna, fylla kassorna och köpa upp varandra. Med det nuvarande regelverket som bas skapas kraftjättar som felaktigt kan värderas till fantasisummor. I kraft av sin storlek förväntas de erbjuda basindustrin långa avtal till förmånliga priser. Ju större producenter, ju bättre villkor för basindustrin tycks argumentet vara.

Utfrågningen inleddes med att tunga representanter för fack och basindustri beskrev det prekära läget på elmarknaden. Och för att lösa problemen (som beror på att el handlas med långa avtal) skulle basindustrin behöva ännu längre avtal. Till rimliga priser. Idag däremot sägs basindustrin möta nivåer på +40 öre/kWh i nya avtal. Budskap - vi lägger ner.

Producentsidan får säga sitt. Vattenfall betonar sitt gemensamma intresse med basindustin när det gäller långa avtal men också för gemensamma investeringar i ny produktion. Fortums vd Mikael Lilius talar om den globala utmaningen, enorma investringsbehov, men att ny kraft kommer att vara dyr. Enbart de fasta kostnaderna för ny kärnkraft ligger på cirka 40(!) öre/kWh , enligt Lilius.

Utskottets konsensus: Basindustrin måste istället för långa avtal erbjudas ägarandelar i Vattenfall. Den felfungerande elmarknaden kan därmed användas som ett motiv för att påbörja en privatisering och utförsäljning av Vattenfall till ett upptrissat värde, med stöd av det socialdemokratiska partiet.

Helt hysteriskt. Löser det problemen på elmarknaden?

Näringsutskottets utfrågning: länk till info och webb-tv

Mycket väsen om fel ting

Veckan som gick fortsatte så drevet om kärnkraften att fylla tidningar och tv. Kryddat med artiklar av typen rusning efter billigare elavtal och idol-chatt med Vattenfalls vd Lars G Josefsson på di.se.

Under den gångna veckan arrangerade också riksdagens näringsutskott i tisdags en öppen utfrågning om basindustrins elförsörjning och den prekära situationen på elmarknaden, som naturligtvis är en följd av den förda energipolitiken. På torsdagen tog sedan EU:s energiministrar enligt näringsdepartementet ett viktigt beslut vid energirådets möte i Bryssel om att skapa en minst lika dålig energipolitik på EU-nivå! Om detta knappast ett knyst. Di. se hade en liten blänkare om utskottets hearing, "Industrin kräver kraftåtgärder" och e24.se en om EU-mötet, "EU-stöd för ny energipolitik".

Har Maud gått och blivit synsk?

När näringsminsister Maud Olofsson efter att ha träffat Vattenfalls ledning på morgonen den 9 februari höll presskonferens antydde hon att problemen med kärnkraften trots vidtagna åtgärder skulle fortsätta (tid 3.30 i videoklippet)

- "Dom vidtagna åtgärderna är kraftfulla men det återstår att se om det räcker".

Och visst fortsatte kärnkraftsåpan. Maud Olofsson från Högfors och Saida Andersson från Boden, lika som bär?

"Marknaden är en utmärkt dräng men en usel herre"

Förre statsminister Göran Persson fick i dag det norska Sofie- priset för sitt arbete med att få svenskarna att minska både oljeförbrukningen och koldioxidutsläppen. På presskonferensen uttryckte enligt denna artikel en ovanligt blygsam och självkritisk Göran Persson de bevingade orden:

- "Marknaden är en utmärkt dräng men en usel herre".

Så vem styr? Är det riksdagen och regeringen som styr Vattenfall och kraftindustrin eller kraftindustrin och Vattenfall som styr riksdag och regering?

"Vattenfall har kört stenhårt med vattenkraften"

Enligt trovärdiga källor har Vattenfall i samband med problemen i Forsmark kört sin vattenkraft mycket hårt och på så sätt pressat priserna på elmarknaden nedåt. För första gången i världshistorien har ett kärnkraftstopp inte utnyttjats för att trissa upp priset på elmarknaden och vinsterna för kraftbolagen. I denna artikel bedyrar Formarks vd att produktionsbortfallet inte kommer att leda till högre elpriser. Läs: vi vill absolut inte ha någon debatt om den bluffartade elmarknaden. Visst får kunderna betala, men först vill Vattenfall trumma igenom en europeisk energipolitik.

Läs mer: Om vad kan man bluffa?
och SVT:s rapportering om Vattenfalls vinst

Om vad kan man bluffa?

Rätt mycket verkar det som. För det första kan man bluffa om elmarknaden. Om att el handlas med avtal mellan enskilda aktörer vid sidan av elnätet. Det skapar en bluffmarknad där den enda fungerande mekanismen är att aktörerna blir färre och större. Man kan också bluffa om att bluffmarknaden är en förutsättning för att lösa energi- och klimatproblemen. När den i själva verket skapar problem och hindrar en lösning. Det är rätt saftigt. Så var går då gränsen? Vad kan man bluffa om för att få igenom en ny klimatregim på EU-nivå som bygger på denna dubbelbluff utan debatt?

En etisk och moralisk gräns går naturligtvis vid säkerheten i kärnkraftverken. Man kan aldrig bluffa om att säkerheten är högre än den i själva verket är. Men kan man bluffa om att den är lägre? Är det till exempel inte lite märkligt att kärnkraften som regel drabbas av problem bara när priset på elmarknaden är lågt. När en eller annan reaktor stoppas går priset upp och kraftproducenterna tjänar mer pengar. 1993 var priset extremt lågt och elmarknaden höll samtidigt på att avregleras. Då stog 5 reaktorer (om jag inte minns fel) stilla i 5 månader . 1998 var också priset väldigt lågt. 5 reaktorer stog stilla, exakt hur länge kommer jag inte ihåg. Priset gick naturligtvis upp. I somras däremot drabbades kärnkraften för ovanlighetens skull av problem när priset för att vara ett sommarpris var extremt högt. Men sedan dess har priset halverats!? En rätt märklig omständighet när vattenmagasinen fortfarande efter allt regnande inte är mer än normalt fyllda. Och resultatet är att media fyllts till bredden med kärnkraftsåpan i Forsmark samtidigt som priset har varit lägligt lågt för att undvika en uppriven debatt om elmarknadens funktion.

Om man kan bluffa om hur el handlas och att lösningen på klimatproblemet är dess motsats, var går då gränsen?

Läs mer: SvK hemlighöll prissänkande åtgärder
och SVT:s rapportering om Vattenfalls vinst

SvK hemlighöll prissänkande åtgärder

I SVT:s grovt manipulerade rapportering om Vattenfalls vinst påstod alla medverkande (reportern Jan Nylander, energimäklaren Jonas Almquist och Vattenfalls vd Lars G Josefsson) att det låga elpriset skulle bero på ett stort överskott på vatten. De ljög. Fyllnadsgraden i magasinen är i stort sett normal. Så vad är då förklaringen till att priset kan vara så lågt trots allt trubbel med kärnkraften?! Jo, förklaringen är att det statliga affärsverket Svenska Kraftnät vidtagit omfattande åtgärder som har en starkt prissänkande effekt, men inte berättat det för någon!

Förra veckan stod F1:an och F2:an i Forsmark och R1:an i Ringhals. Likströmskabeln Fennoscan, som till viss del kan ersätta Forsmark var också ur drift pga reparationsarbeten. Samtidigt var det kallt, för att vara växthusvinter. Förra helgen stoppade därför Svenska Kraftnät all export på likströmskablarna till Jylland, Tyskland och Polen. Dessutom ryktas det om att Svenska Kraftnät begärt körning av oljekondenskraftverken i Stenugnsund och Marviken, möjligen också av ytterligare anläggningar under veckan. Motivet sägs vara att åtgärderna behövs för att hantera nätstabiliteten men det skulle också kunna vara för att hantera effektbalansen. Därmed är det Svenska Kraftnät som står för notan medan körningen av de dyra anläggningarna påverkar spotpriset nedåt! Är det därför som Svenska Kraftnät inte tycker att de behöver informera? Med ett lågt spotpris är det samtidigt stopp för prishöjande export på likströmskablarna till områden med högre priser!

Skälen att hänvisa till just nätstabiliteten förstärks av att Ringhals 1 stoppades den 29 januari och att produktionskapaciteten då blev ännu lägre i södra delen av landet. Men inte heller den händelsen är särskilt tydligt redovisad (av Vattenfall), trots man räknat med att stoppet skulle vara i två veckor! Inget pressmeddelande. Bara en notis under aktuellt driftläge: "Ringhals 1 ställdes av 29 januari på grund av problem i en mellankylkrets. Mellankylkretsen har bl a till uppgift att kyla delar av säkerhetsrelaterade system. Orsaken till problemet håller på att undersökas. Anläggningen beräknas vara i drift 12 februari". Vattenfalls årsbokslut presenterades den 8:e.



Den här kurvan visar spotpriset för svenskt prisområde per timme under förra veckan. Enskilda timmar uppkom prisspikar på upp till 136 öre/kWh som väl motsvarar körning av gasturbiner. Lägre prisspikar på kring 60 öre/kWh bör motsvara körning av oljekondens. Kraftbalansen har uppenbarligen varit ansträngd men ändå har priserna tidvis legat på kring 30 öre/kWh, trots normalt med vatten i magasinen, en normalkall vintervecka och avställda kärnkraftverk. Hur, frågar man sig, hade kurvan sett ut om Svenska Kraftnät inte hade vidtagit prissänkande åtgärder? Hade priset legat på 130 istället för kring 30 öre/kWh? Hade SVT:s rapportering om Vattenfalls vinst på nära 20 miljarder kunnat utformas som ett glädjebudskap till Sveriges elkonsumenter?

Mer bakgrund:
Fyra veckors kraftflöden på de nämnda likströmskablarna:
Jylland vecka 3, vecka 4, vecka 5 och vecka 6
Tyskland vecka 3, vecka 4, vecka 5 och vecka 6
Polen vecka 3, vecka 4, vecka 5 och vecka 6
GP-artikel: "Stenugnsund ersätter Forsmark"
Tidigare inlägg: Prisbildningen - ett skämt! och Svensk Energi desinformerar