G8-deklarationens delar

Den gemensamma deklaration som G8-ländernas ledare presenterande vid mötet i Heiligendamm den 7 juni har i stora drag fyra delar. Den första delen handar om vikten av fungerande marknader och prissättning för att främja innovation, investeringar och tillväxt. Sen kommer klimatdelen. Den går ut på att samma principer absolut inte ska användas för att lösa energi- och klimatfrågorna. Därefter återigen ett avsnitt om behovet av fungerande marknader och prissättning av (vanliga) råvaror. Deklarationen avslutas passande nog med ett avsnitt om kampen mot korruption, "en av de viktigaste uppgifterna för G8".

Våra biobränsleministrar

Efter det att jordbruksminister Eskil Erlandsson förelagit att EU:s jordbruksstöd ska upphöra (DN) gör nu SVT en välgrundad granskning och kommer fram till att mer än var tredje av de personer som arbetar och beslutar om riktlinjer för EU:s jordbruksstöd inom regeringskansliet tar själva emot EU-bidrag, direkt eller inom familjen.

Förmodligen ser centern (som sagt) fram mot att istället raka hem pengarna med hjälp av energi- och klimatpolitik och frågan är om vi inte har minst tre ministrar i regeringen med samma beteckning:

Biobränsleminister Eskil Erlandsson,
Biobränsleminister Andreas Carlgren och
vice Biobränslestatsminister Maud Olofsson.

Roddbåt i kapsejs

Miljöminister Andreas Carlgren klargör enligt SvD att Sveriges mål är utsläppsminskningar på 30 procent fram till år 2020, tuffast inom EU. Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand klämmer i en uppföljande artikel i med minst 40 procent, miljöpartiet är ju ändå miljöpartiet. Socialdemokraten Anders Ygeman, ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott säger minst 30 och folkpartiets miljöpolitiska talesman Carl B Hamilton säger att vi ska ro med två åror.

En nationell och en internationell åra, och här har vi ett litet problem. Sveriges utsläpp av koldioxid från elproduktion uppgår bara till cirka 0,2 procent av de globala utsläppen. När det gäller energipolitiken verkar därför politikerna tycka att vi kan sitta lugna i båten och fortsätta att ro med en nationell planekonomisk åra som blir följden av en felkonstruerad elmarknad. Den internationella åran består till stor del av att skryta om hur bra den nationella åran fungerar och dessutom av att främja en utvidgning av marknaden, till gagn enbart för kraftbranschen. De internationella effekterna av den felkonstruerade elmarknaden blir emellertid helt avgörande för möjligheterna att införa avgifter för koldioxid och hantera de globala klimatproblemen. Ett "litet" feltag med den ena åran blir ett stort med den andra. Kan inte politikerna hålla sig på torra land?

Gungorna och karusellen

Regeringen och jordbruksminister Eskil Erlandsson vill enligt DN avveckla EU:s jordbruksstöd som idag utgör 40 procent av den totala EU-budgeten.

Centern ser fram mot att istället raka hem stålarna med hjälp av energi- och klimatpolitik. Då går det bra att stänga jordbrukskarusellen.

Vem kan vända en skuta?

Folkpartiet liberalernas klimatgrupp har kommit med en första delrapport "Ro med två åror! - klimathotet kan avvärjas".

– Sen gäller det att vända skutan också.

Visst var det så...

Efter valet 2002 var det nära att det blev en regering med miljöpartiet, folkpartiet, kristdemokraterna och centerpartiet, skriver politikerbloggen som läst Birger Schlaugs blogg. Undrar om inte Moderaterna också skulle varit med, på ett hörn i alla fall.

“Men just när säcken skulle knytas till så flydde Maud Olofsson till en presskonferens för att berätta att centern hoppar av.”

Varför? Förmodligen för att Centerpartiet riskerade att förlora sitt envälde över energipolitiken.

Aleklett förstärker argumenten för handling

På gårdagens DNdebatt argumenterar professorn i fysik vid Uppsala universitet Kjell Aleklett för att IPCC:s värsta klimatscenarier bygger på grova överskattningar av jordens fossila resurser av olja, gas och kol. Klimathotet är därför överdrivet och det egentliga problemet är att alltför många måste dela på allför lite energi i framtiden. Aleklett snuddar ett moralfilosofiskt problem. Vad har vi för rätt att snabbt göra slut på ändliga resurser som kommer att behövas även efter år 2100?

Varför inte slå två flugor i en smäll? Redan nu är ju klimatförändingarna tillräckligt besvärande. Genom att omedelbart skapa en effektiv prissättning på både koldioxid och energi kan vi lösa såväl klimat- som energiproblemet.

Läs mer: Effektiv klimathantering?

Fredrik i USA

När statsminister Fredrik Reinfeldt under sin USA-resa träffade George W. Bush var enligt DN huvudbudskapet att det är dags att världen enas och gör något åt klimatfrågorna och att det går att förena minskade utsläpp med ekonomisk tillväxt och marknadsmässiga lösningar.

Marknadsmässiga lösningar? Menar statsministern dagens "avreglerade" elmarknad som driver upp efterfrågan, elpriset och utsläppen men hindrar investeringar och förutsätter planstyrning? Eller menar han kanske systemet med elcertifikat, som är ett uttryck för planstyrningen?

Samtidigt rapporterade SVT att de svenska industri- och energiföretagen släppte en halv miljon ton mer koldioxid 2006 än 2005, trots regeringens ambition att minska utsläppen.

Fredrik Reinfeldt befinner sig enligt SvD i USA med ett långsiktigt ambitiöst mål. Sverige ska som EU-ordförande 2009 kunna spela en roll för att knyta ihop förhandlingarna om ett nytt Kyoto-avtal. Då vore det ju bra med lite större trovärdighet.

Det ultimata klimathyckleriet

Företag vars nuvarande roller till stor del är oförenliga med en lösning av klimatfrågan och därför medverkar i Vattenfalls "3C-initiativ" träffade på torsdagen Tysklands förbundskansler Angela Merkel och framförde krav på en global politik för att minska utsläppen av växthusgaser utan att det ska påverka företagens roller. Pressmeddelande från Vattenfall.

Cirkus med Svensk Energi

Branschorganisationen Svensk Energi har haft årsmöte på Cirkus. Så passande! För huvudnummret stod näringsminister Maud Olofsson.

Citat från Mauds tal: "Sverige kan ta en ledande roll i detta arbete (med klimatutmaningen). Ni (kraftmaffian) är mycket viktiga i denna omställning då vi måste rädda klimatet. Vi gör det för våra barns och barnbarns skull."

Snacka om understatement

Energimarknadsinspektionen konstaterar i en ny undersökning att svenska elnätsföretag skulle kunna bli mer kostnadseffektiva, enligt en artikel i Dagens Industri. Snacka om understatement....

Horden av elnätsföretag är ju bara en kvarleva av 1902 års monopollagstiftning. I den tilldelades nätägarna en säljande roll för att elnäten skulle kunna kopplas ihop men att det fortfarande skulle se ut som att elen kunde säljas av fristående kraftproducenter. Alla elnätsföretag borde alltså slås ihop till ett enda (statligt) bolag i samband med att avregleringen av elmarknaden görs om i grunden.

Läs mer, exempelvis Putin, Gazprom, Merkel & Vattenfall.

Vimsig i kolan

På DN debatt argumenterade igår PG Gyllenhammar bland annat för att Vattenfall måste bli större "för att hävda sig i konkurrensen". Det är ju märkligt att PG inte insett att el är en kollektiv vara som inte kan säljas av fristående kraftproducenter.

Klimatmål och förlorade jobb

EU:s miljöministrar enades i går om att minska utsläppen av koldioxid med 20 procent fram till 2020. Finland och en handfull andra länder har motsatt sig förslaget. Finland beräknas förlora 60.000 jobb inom industrier som förbrukar mycket el, om 20 procentmålet ska nås. Det är en självklar följd av att introducera kostnader för koldioxid på en felkonstruerad elmarknad. Miljöminister Andreas Carlgren tror inte på de finska slutsatserna.

Omreglera och isolera den nordiska elmarknaden!

SVT-notis och videoklipp.

Är elmarknaden europeisk?

El handlas på elnätet. Konsumenternas sammanlagda förbrukning styr behovet av kraftverk och det aktuella priset på marknaden. En fungerande elmarknad är alltså ett elnät inom vilket alla anslutna konsumenter och producenter kan handla till samma aktuella pris. Om det finns överföringsbegränsningar i ett stort sammankopplat elnät så kommer det att fungera som flera separata elmarknader. Den nordiska elmarknaden är till exempel rätt ofta uppdelad i ett antal mindre marknader.

En länk mellan två marknader fungerar i princip som en stor producerande eller konsumerande anläggning i prisbildningen, beroende på i vilken riktning kraften i länken flödar. Överföringskapaciteten mellan det nordiska och det västeuropeiska elsystemet är cirka 2000 MW (kolla den aktuella exporten/importen här , välj Tyskland/Polen) medan den nordiska marknaden (just nu) omsätter cirka 40.000 MW och den europeiska kanske tio gånger mer. Effekten 2000 MW motsvarar kapaciteten i två reaktorer i Ringhals.

Elmarknaden är alltså inte europeisk.

Blir konkurrensen bättre med fler aktörer?

Antag att det finns etthundra kraftverk på elmarknaden och att de, helt hypotetiskt, har en rörlig kostnad på 1, 2, 3, osv. upp till 100 öre/kWh. För att täcka den sammanlagda förbrukningen i nätet till ett lägsta pris ska de kopplas in i kostnadsordning. Oberoende av vem som är ägare. Antalet ägare har alltså ingen betydelse för konkurrensen på elmarknaden.

Ett annat sätt att uttrycka saken: El är en kollektiv vara

Citat Maud Olofsson

Maud Olofsson, i en diskussion om vikten av en mer "europeisk" elmarknad under den öppna utfrågningen om basindustrins elförsörjnig i riksdagens näringsutskott:

– "När det gäller överföringskapaciteteten så tycker jag att ja, den nordiska marknaden fungerar ju bäst åtminstone (skratt) av många internationella marknader och kommer att tjäna som en förebild. Därför är det viktigt att också se till att överföringskapaciteten byggs ut och blir bättre."

Tid 9.45 in i detta videoklipp:

Öppen utfrågning om basindustrins elförsörjning

Recension av öppen utfrågning om basindustrins elförsörjning, tisdagen den 13 februari 2007: Resonemanget blev lika märkligt som det brukar bli, när alla vet att elmarknaden är helt felkonstruerad men ingen vågar säga det rakt ut. Och istället spelar med i spelet.

När el handlas med långa avtal kan konsumenterna koppla in hur mycket förbrukning som helst vid vilket pris som helst. Den faktiska elen kan alltså inte prissättas i konsumentledet. Följden är att producenterna (trots stigande efterfrågan) inte kan säkra investeringar genom att teckna kontrakt. På den nuvarande elmarknaden kan därför producenterna bara växa och konkurrera på ett sätt. Genom att trissa upp spotpriserna, fylla kassorna och köpa upp varandra. Med det nuvarande regelverket som bas skapas kraftjättar som felaktigt kan värderas till fantasisummor. I kraft av sin storlek förväntas de erbjuda basindustrin långa avtal till förmånliga priser. Ju större producenter, ju bättre villkor för basindustrin tycks argumentet vara.

Utfrågningen inleddes med att tunga representanter för fack och basindustri beskrev det prekära läget på elmarknaden. Och för att lösa problemen (som beror på att el handlas med långa avtal) skulle basindustrin behöva ännu längre avtal. Till rimliga priser. Idag däremot sägs basindustrin möta nivåer på +40 öre/kWh i nya avtal. Budskap - vi lägger ner.

Producentsidan får säga sitt. Vattenfall betonar sitt gemensamma intresse med basindustin när det gäller långa avtal men också för gemensamma investeringar i ny produktion. Fortums vd Mikael Lilius talar om den globala utmaningen, enorma investringsbehov, men att ny kraft kommer att vara dyr. Enbart de fasta kostnaderna för ny kärnkraft ligger på cirka 40(!) öre/kWh , enligt Lilius.

Utskottets konsensus: Basindustrin måste istället för långa avtal erbjudas ägarandelar i Vattenfall. Den felfungerande elmarknaden kan därmed användas som ett motiv för att påbörja en privatisering och utförsäljning av Vattenfall till ett upptrissat värde, med stöd av det socialdemokratiska partiet.

Helt hysteriskt. Löser det problemen på elmarknaden?

Näringsutskottets utfrågning: länk till info och webb-tv

Mycket väsen om fel ting

Veckan som gick fortsatte så drevet om kärnkraften att fylla tidningar och tv. Kryddat med artiklar av typen rusning efter billigare elavtal och idol-chatt med Vattenfalls vd Lars G Josefsson på di.se.

Under den gångna veckan arrangerade också riksdagens näringsutskott i tisdags en öppen utfrågning om basindustrins elförsörjning och den prekära situationen på elmarknaden, som naturligtvis är en följd av den förda energipolitiken. På torsdagen tog sedan EU:s energiministrar enligt näringsdepartementet ett viktigt beslut vid energirådets möte i Bryssel om att skapa en minst lika dålig energipolitik på EU-nivå! Om detta knappast ett knyst. Di. se hade en liten blänkare om utskottets hearing, "Industrin kräver kraftåtgärder" och e24.se en om EU-mötet, "EU-stöd för ny energipolitik".

"Marknaden är en utmärkt dräng men en usel herre"

Förre statsminister Göran Persson fick i dag det norska Sofie- priset för sitt arbete med att få svenskarna att minska både oljeförbrukningen och koldioxidutsläppen. På presskonferensen uttryckte enligt denna artikel en ovanligt blygsam och självkritisk Göran Persson de bevingade orden:

- "Marknaden är en utmärkt dräng men en usel herre".

Så vem styr? Är det riksdagen och regeringen som styr Vattenfall och kraftindustrin eller kraftindustrin och Vattenfall som styr riksdag och regering?

Om vad kan man bluffa?

Rätt mycket verkar det som. För det första kan man bluffa om elmarknaden. Om att el handlas med avtal mellan enskilda aktörer vid sidan av elnätet. Det skapar en bluffmarknad där den enda fungerande mekanismen är att aktörerna blir färre och större. Man kan också bluffa om att bluffmarknaden är en förutsättning för att lösa energi- och klimatproblemen. När den i själva verket skapar problem och hindrar en lösning. Det är rätt saftigt. Så var går då gränsen? Vad kan man bluffa om för att få igenom en ny klimatregim på EU-nivå som bygger på denna dubbelbluff utan debatt?

En etisk och moralisk gräns går naturligtvis vid säkerheten i kärnkraftverken. Man kan aldrig bluffa om att säkerheten är högre än den i själva verket är. Men kan man bluffa om att den är lägre? Är det till exempel inte lite märkligt att kärnkraften som regel drabbas av problem bara när priset på elmarknaden är lågt. När en eller annan reaktor stoppas går priset upp och kraftproducenterna tjänar mer pengar. 1993 var priset extremt lågt och elmarknaden höll samtidigt på att avregleras. Då stog 5 reaktorer (om jag inte minns fel) stilla i 5 månader . 1998 var också priset väldigt lågt. 5 reaktorer stog stilla, exakt hur länge kommer jag inte ihåg. Priset gick naturligtvis upp. I somras däremot drabbades kärnkraften för ovanlighetens skull av problem när priset för att vara ett sommarpris var extremt högt. Men sedan dess har priset halverats!? En rätt märklig omständighet när vattenmagasinen fortfarande efter allt regnande inte är mer än normalt fyllda. Och resultatet är att media fyllts till bredden med kärnkraftsåpan i Forsmark samtidigt som priset har varit lägligt lågt för att undvika en uppriven debatt om elmarknadens funktion.

Om man kan bluffa om hur el handlas och att lösningen på klimatproblemet är dess motsats, var går då gränsen?

Läs mer: SvK hemlighöll prissänkande åtgärder
och SVT:s rapportering om Vattenfalls vinst