Finessen med prisbalansering och fungerande marknader är att allt sköter sig själv. Priset skapar balans utan politisk styrning. Vi slipper planekonomi och ineffektivitet.
Även koldioxidhalten i atmosfären kan enkelt balanseras med hjälp av ett pris. Ta en ordinär regulator, tex för reglering av temperaturen i ett hus. Den mäter temperaturen och jämför med ett inställt börvärde som du själv väljer. Tycker du att det är för kallt skruvar du upp börvärdet och regulatorn ändrar då styrsignalen så att temperaturen stiger. Byt ut temperaturmätaren till en ppm-mätare för koldioxid. Ställ in regulatorns börvärde på vad som skulle motsvara ett mätvärde på 450 ppm. Omvandla styrsignalen till ett pris för utsläpp av koldioxid. Lite förenklat. Man kanske borde använda en något mer sofistikerad adaptiv regulator istället och ta med de aktuella bränslepriserna vid beräkningen av utsläppspriset. Om alla betalar samma aktuella pris för utsläpp kommer priset från regulatorn att balansera koldioxidhalten i atmosfären till 450 ppm.
Vill man istället lösa problemet med planekonomi kan man träffas på enorma konferenser i Kyoto, Nairobi och på andra ställen för att diskutera politiskt styrda begränsningar av utsläppen. För att absolut säkert aldrig komma överens kan utgångspunkten vara att utsläpp ska kosta olika mycket för olika parter. Ett perfekt sätt att skapa rivalitet och låsta positioner. Ett system som inte är konkurrensneutralt kommer aldrig att kunna introduceras i den globala konkurrens som råder. Som grädde på (snö)moset kan man skapa bubblor, handla utsläppsrätter och kalla alltsammans för marknadsekonomi, trots att priset inte skapar någon balanserad ppm-nivå. Utsläppen minskar troligtvis inte alls om priskänsliga stor-utsläppare får betala ett mycket lågt eller inget pris i jämförelse med prisokänsliga, om man nu mot förmodan skulle lyckas skapa ett globalt system för handel med utsläppsrätter.
Man kan också envisas med att reglera framförallt elmarknaden utifrån en illusion av elhandel som skapades i slutet av 1800-talet. Problemet är att handeln med elavtal omintetgör hela prisbildningen på elmarknaden. Konsumenterna handlar ju i princip elavtal för att slippa betala för den kapacitet som de egentligen utnyttjar! Det är också skälet till att elavtal inte kan användas för att säkra investeringar i ny kapacitet. Den aktuella regleringen av elmarknaden leder till ökad efterfrågan, minskat utbud, högre elpris och en omfattande politisk styrning för att kompensera den felaktiga marknadsfunktionen. Systematisk prismanipulation och myndighetskorruption ingår i paketet. Det kallas för marknadsekonomi men är i själva verket en planekonomi där ingenting fungerar.
Att externa kostnader i prisbildningen på elmarknaden bara leder till högre vinster för kraftproducenterna och konkurrensnackdelar för industrin är ytterligare ett oöverstigligt hinder för att skapa en globalt fungerande klimathantering.
Sverige ska nu ta ledningen och vara förebild i det globala klimatarbetet tillsammans med Tyskland. Motivet sägs vara att vi är ett av de få länder som lyckats bryta sambandet mellan ökad tillväxt och ökade utsläpp. Kan inte det brutna sambandet bero på att vi lagt ut en betydande del av vår produktion av varor på underleverantörer i andra länder och att vi i högre grad prodcerar tjänster inom landet, med lägre utsläpp som följd? Plus att vi inte räknar utsläpp av koldioxid som utsläpp när vi bränner ved!
Frågan är om det inte finns helt andra motiv och samband bakom det svensk-tyska klimatinitiativet. I både Sverige och Tyskland har elmarknaderna avreglerats (med högljudd kritik som följd). På bägge dessa marknader är Vattenfall dominerande aktör. Vattenfalls "Mr Clean" har utnämnts till globalt klimatorakel och sitter i knät på både förbundkansler Angela Merkel och vice statsminister Maud Olofsson. Dialogen mellan kraftetablissemanget och regeringen är så tät att kraftbranschen bemannar statssekreterarposter! Är inte klimatsatsningen bara ett sätt för kraftindustrin och centerrörelsen att utnyttja klimathotet för att värna sina egna intressen? För kraftindustrin som lever gott på elmarknadens felaktiga regelverk borde anfall vara bästa försvar.
I frånvaro av prisbalansering och fungerande marknader ska nu hela det svenska samhället mobiliseras och ställas om politiskt, enligt regeringens programförklaring: "För fortsatt omställning krävs att olika aktörer inom politik, näringsliv och vetenskap, i långt högre grad än i dag, engageras och samlas för de viktiga uppgifter som ligger framför oss. Regeringen vänder sig därför till hela det svenska samhället, till varje samhällssektor, med en inbjudan till arbete med den förändring som nu förestår. Utsläppsminskningar måste kombineras med offensiv utveckling som mobiliserar näringslivet i forskning, innovationer, teknikutveckling, snabb teknikintroduktion och exportsatsningar. Klimatpolitiska mål behöver bygga på kvalificerade underlag från vetenskap och ledande experter, och inte vara ett resultat av politisk budgivning. Handlingsplaner och åtgärder behöver byggas utifrån en bred förståelse för den stora utmaning vi står inför. Spelregler för näringslivet behöver vara långsiktiga och tydliga. Den klimatpolitiska utmaningen behöver diskuteras i bred politisk anda."
Vilken gammal känd ideologi som ligger till grund för den tänkta omställningen av samhället är uppenbart. Kommer den nya klimatregimen att medge en öppen debatt? Med tanke på att initiativet för leda världen i rätt riktning bygger på en bluff, är det förmodligen mindre troligt.
Relaterat: DN, Omvärldsanalys
