El produceras och konsumeras i samma ögonblick. Producenter kan bara sälja och konsumenter kan bara köpa el. Alla som producerar el måste alltså sälja till alla som samtidigt konsumerar.
På den nuvarande marknaden verkar det som att el kan handlas mellan enskilda aktörer och genom att konsumenterna tecknar leveransavtal. Så här skapas bluffen.
För att bestämma det aktuella behovet av kraftverk och priset på marknaden så måste konsumenternas förbrukning prognostiseras. Det bästa är naturligtvis att direkt göra en prognos av den sammanlagda förbrukningen, som ligger till grund för prisbildningen på marknaden.
Om man istället sprider ut prognosarbetet så kan en fiktiv marknad för handel mellan aktörer skapas. På denna marknad säljer enskilda producenter tillsammans lika mycket som enskilda prognostiserande aktörer tillsammans ”köper”, vilket är lika mycket som konsumenterna tillsammans förbrukar. Alla som producerar säljer i realiteten till alla som samtidigt konsumerar. Handeln mellan aktörer är alltså fiktiv.
Gentemot konsumenterna kan prognostiseringen formuleras som långsiktiga åtaganden om ”leverans av el”. Aktörerna ”säljer” något som konsumenterna egentligen köper på egen hand, genom att helt enkelt förbruka el. Åtagandena om leverans är alltså fiktiva.
