tisdag, februari 13, 2007

Om vad kan man bluffa?

Rätt mycket verkar det som. För det första kan man bluffa om elmarknaden. Om att el handlas med avtal mellan enskilda aktörer vid sidan av elnätet. Det skapar en bluffmarknad där den enda fungerande mekanismen är att aktörerna blir färre och större. Man kan också bluffa om att bluffmarknaden är en förutsättning för att lösa energi- och klimatproblemen. När den i själva verket skapar problem och hindrar en lösning. Det är rätt saftigt. Så var går då gränsen? Vad kan man bluffa om för att få igenom en ny klimatregim på EU-nivå som bygger på denna dubbelbluff utan debatt?

En etisk och moralisk gräns går naturligtvis vid säkerheten i kärnkraftverken. Man kan aldrig bluffa om att säkerheten är högre än den i själva verket är. Men kan man bluffa om att den är lägre? Är det till exempel inte lite märkligt att kärnkraften som regel drabbas av problem bara när priset på elmarknaden är lågt. När en eller annan reaktor stoppas går priset upp och kraftproducenterna tjänar mer pengar. 1993 var priset extremt lågt och elmarknaden höll samtidigt på att avregleras. Då stog 5 reaktorer (om jag inte minns fel) stilla i 5 månader . 1998 var också priset väldigt lågt. 5 reaktorer stog stilla, exakt hur länge kommer jag inte ihåg. Priset gick naturligtvis upp. I somras däremot drabbades kärnkraften för ovanlighetens skull av problem när priset för att vara ett sommarpris var extremt högt. Men sedan dess har priset halverats!? En rätt märklig omständighet när vattenmagasinen fortfarande efter allt regnande inte är mer än normalt fyllda. Och resultatet är att media fyllts till bredden med kärnkraftsåpan i Forsmark samtidigt som priset har varit lägligt lågt för att undvika en uppriven debatt om elmarknadens funktion.

Om man kan bluffa om hur el handlas och att lösningen på klimatproblemet är dess motsats, var går då gränsen?

Läs mer: SvK hemlighöll prissänkande åtgärder
och SVT:s rapportering om Vattenfalls vinst