torsdag, september 11, 2008

Omvärldsanalys

Utan tvivel sitter vi i en riktig knipa. Till att börja med, innan oljeländerna förstod oljans rätta värde, kunde vi roffa den billigt. Idag har oljestaterna till stora delar återtagit kontrollen, med all rätt. De har inga större incitament att öka utbudet, oljan blir bara mer värdefull om den stannar i backen. Samma sak med naturgasen. De lättåtkomliga tillgångarna kan dessutom vara på väg att sina samtidigt som efterfrågan fortsätter att stiga. Vår strategi är att ändå försöka öka utbudet men att också ställa om våra energisystem till alternativa bränslen.

För att öka utbudet och sänka priserna vill vi införa ”frihet, demokrati och marknadsekonomi” i oljerika länder. Då kan vi återigen exploatera deras tillgångar i egen regi. Samtidigt som vi sjunger marknadsekonomins lov för att roffa i oljeländerna försöker vi genomföra en gigantisk politisk omställning av våra egna energisystem. Det hänger inte riktigt ihop. För att etablera detta dubbelspel ”liberaliserar” vi våra energimarknader så att de absolut inte fungerar och förutsätter planstyrning. Sen låter vi myndigheter, medier och andra inblandade parter sprida ett kontinuerligt flöde av lögner om de avreglerade marknadernas funktion. Det märkliga är att någon kan tro att planstyrning av marknader där enskilda aktörer konkurrerar om en kollektiv nyttighet alls ska fungera. Dessutom i länder med ett demokratiskt styrelseskick! Det är verkligen helt absurt. Om det är något som förutsätter diktatur och total kontroll så är det den avreglerade energimarknaden i dess nuvarande form.

För att motivera den gigantiska planhushållningen målar vi upp ett katastrofalt klimathot som sägs bero på den fossila förbränningen. Hotet kan i och för sig vara verkligt. Men skulle vi vilja hantera det hade vi inte fört en infernalisk kamp för att öka utbudet och sänka priserna på oljan och naturgasen.

Frågan är om inte den neokonservativa exploateringsstrategin som vi idag bedriver mot oljeländerna är rätt kontraproduktiv. Den påverkar knappast oljeländernas styrelseskick i demokratisk riktning. Inte minskar den heller krigsrisken och priserna på olja och naturgas. Eller är planen möjligen att pang-bom erövra alla oljeländerna så att tillgångarna inte längre kontrolleras av de rättmätiga ägarna? Oavsett vilket hjälper det föga när tillgångarna rätt snart i alla fall blir knapphetsprissatta och priset kommer att bestäms av konsumentsidan.

Fungerande marknader och demokrati borde fortfarande vara ett intressant framtidsalternativ.

Relaterat: NYT, NYT, NYT, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, ExP, ExP, ExP, AB

Läs mer: En summering - ur ett elperspektiv