Miljöminister Andreas Carlgren klargör enligt SvD att Sveriges mål är utsläppsminskningar på 30 procent fram till år 2020, tuffast inom EU. Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand klämmer i en uppföljande artikel i med minst 40 procent, miljöpartiet är ju ändå miljöpartiet. Socialdemokraten Anders Ygeman, ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott säger minst 30 och folkpartiets miljöpolitiska talesman Carl B Hamilton säger att vi ska ro med två åror.
En nationell och en internationell åra, och här har vi ett litet problem. Sveriges utsläpp av koldioxid från elproduktion uppgår bara till cirka 0,2 procent av de globala utsläppen. När det gäller energipolitiken verkar därför politikerna tycka att vi kan sitta lugna i båten och fortsätta att ro med en nationell planekonomisk åra som blir följden av en felkonstruerad elmarknad. Den internationella åran består till stor del av att skryta om hur bra den nationella åran fungerar och dessutom av att främja en utvidgning av marknaden, till gagn enbart för kraftbranschen. De internationella effekterna av den felkonstruerade elmarknaden blir emellertid helt avgörande för möjligheterna att införa avgifter för koldioxid och hantera de globala klimatproblemen. Ett "litet" feltag med den ena åran blir ett stort med den andra. Kan inte politikerna hålla sig på torra land?
