Den svenska regeringen är som tidigare berättats måttligt intresserad av att stödja förslaget om ett nytt internationellt ledarskapsforum - Global 25 - för att mer effektivt kunna hantera bland annat klimatfrågan. Detta trots att den arbetsgrupp som lagt fram förslaget bildades på initiativ av Sverige och Frankrike!
Ett ledarskapsforum som verkar få bättre support är Vattenfalls "3C-initiative" som presenterades inför EU- komissionens ordförande José Manuel Barroso den 11 januari (dagen efter EU-kommisionens presentation av en gemensam europeisk energipolitik). I ett pressmeddelande 18/1 skriver Vattenfalls vd Lars G Josefsson bland annat: "President Barroso expressed his strong and wholehearted support and said that this is exactly the type of initiative that is needed. He felt that the global perspective was particularly important and pledged his ongoing co-operation in the future."
Hittills har 15 kommersiella bolag, huvudsakligen stora energibolag anslutit sig till Vattenfalls initiativ (se pressmeddelande 11/1)
"The intention now is to work together with these companies, as well as other companies that join the initiative in the future, in a joint process that will draw conclusions and issue recommendations."
söndag, januari 21, 2007
Bildt, EU & energipolitik
Enligt regeringens kalendarium för den kommande veckan besöker utrikesminister Carl Bildt Bryssel den 22 och 23 januari för att medverka i EU:s rådsmöte om allmänna frågor och externa relationer. Punkten "Energi och yttre förbindelser" ser enligt den kommenterade dagordningen ut på följande sätt:
"Dagordningspunkten kommer att bestå av att EU-kommissionen presenterar sitt förslag från den 10 januari om en Energipolitik för Europa. Eventuellt kommer en kort diskussion kring rapporten att följa. Rapporten, som i stora drag varit känd sedan länge och stegvis presenterats av kommissionen och behandlats i bl a Europeiska Rådet, berör åtgärder på den inre marknaden, behovet av att av miljöskäl begränsa användningen av fossila bränslen, sparande och effektivisering, nya energiformer mm syftande till en långsiktig plan för stabil tillgång till energi till konkurrenskraftigt pris. En viktig beståndsdel i denna plan är att formulera och på olika vägar genomföra en gemensam extern energipolitik i relation till viktiga producenter, andra köpare och energifattiga u-länder. Utgångspunkter för meddelandet är att åtgärder måste vidtas mot klimatförändringar och för ett minskat beroende av fossila bränslen."
Gäller det sistnämnda även naturgas?
"Dagordningspunkten kommer att bestå av att EU-kommissionen presenterar sitt förslag från den 10 januari om en Energipolitik för Europa. Eventuellt kommer en kort diskussion kring rapporten att följa. Rapporten, som i stora drag varit känd sedan länge och stegvis presenterats av kommissionen och behandlats i bl a Europeiska Rådet, berör åtgärder på den inre marknaden, behovet av att av miljöskäl begränsa användningen av fossila bränslen, sparande och effektivisering, nya energiformer mm syftande till en långsiktig plan för stabil tillgång till energi till konkurrenskraftigt pris. En viktig beståndsdel i denna plan är att formulera och på olika vägar genomföra en gemensam extern energipolitik i relation till viktiga producenter, andra köpare och energifattiga u-länder. Utgångspunkter för meddelandet är att åtgärder måste vidtas mot klimatförändringar och för ett minskat beroende av fossila bränslen."
Gäller det sistnämnda även naturgas?
torsdag, januari 18, 2007
Sahlin och klimatet
Socialdemokraternas kandidat till posten som partiordförande Mona Sahlin kommer enligt SvD prioritera i klimatfrågan i sitt politiska arbete. Med tanke på hennes insatser som samhällsbyggnadsminister kommer det att kräva ett stort mått av nytänkande, om hon ska ha någon trovärdighet i den frågan. Men det gäller ju även den nuvarande regeringen. Som upplagt för en bred, absurd uppgörelse om energin och klimatet som tillfredsställer kända särintressen.
UD & Global 25
För tre år sedan tog Sverige och Frankrike initiativ till att bilda en en internationell arbetsgrupp för gemensamma nyttigheter. Gruppen har identifierat sex ödesfrågor:
Det hela verkar väldigt bra men enligt SvTs reportage är den nuvarande regeringen måttligt intresserad. Detta framgår dock bara om man tittar till slutet i videoklippet. Icke att förvånas över med tanke på Sveriges nuvarande agenda. Artikel och videoklipp.
- Förhindra uppkomst och spridning av smittsamma sjukdomar: Hjälpa länder genom att stärka deras kontrollsystem. Bekämpas genom varningssystem för epidemier, vaccination och forskning.
- Tackla klimatförändringar: Förhindra luftföroreningar, investera i ren teknologi och hjälpa till att anpassa till nya förhållanden. Minska växthuseffekten genom skatt på koldioxidutsläpp.
- Öka den internationella finansiella stabiliteten: Ekonomisk oro har en tendens att sprida sig över landsgränserna. Detta kan förhindras genom att förebygga kriser och förhindra pengatvätt och förstärka den internationella valutafonden, IMF.
- Förstärka det internationella handelssystemet: Ta bort handelshinder mellan stater. Framför allt måste handelshinder mot utvecklingsländer måste bort för att förbättra deras infrastruktur och utveckla deras exportkapacitet.
- Åstadkomma fred och säkerhet: Förhindra spridningen av kärnvapen och bekämpa internationell terrorism.
- Sprida och skapa kunskap: Insatser krävs särskilt i utvecklingsländerna. Underlätta utbytet av forskning och teknologi.
Det hela verkar väldigt bra men enligt SvTs reportage är den nuvarande regeringen måttligt intresserad. Detta framgår dock bara om man tittar till slutet i videoklippet. Icke att förvånas över med tanke på Sveriges nuvarande agenda. Artikel och videoklipp.
onsdag, januari 17, 2007
Bildt, Nato & energipolitik
På presskonferensen den 8 januari om ersättningen för sitt tidigare styrelseuppdrag i Vostok Nafta avslutande utrikesminister Carl Bildt sin argumentation på följande sätt:
"Och låt mig nu bara slutligen tillföra att jag tycker ju, men det här är ju personligt tyckande som så mycket annat, att det där (styrelseuppdraget i Vostok Nafta) tillför ju väsentliga erfarenheter som är viktiga också för politiken och ämbetsutövningen.
Om vi tar just detta konkreta fall, så har jag ju sysslat med Ryssland synnerligen ingående ur både säkerhetspolitiska och ekonomiska aspekter under x antal år. Jag har sysslat med europeisk energipolitik, med ett djup som jag tror är rätt ovanligt i den svenska politiska miljön. Jag kan bara nämna som exempel: i början av hösten så hade Natos generalsekreterare ett internt seminarium för Natos medlemsstater, för att diskutera den europeiska energipolitiken och utvecklingen i Ryssland. Och där var det då undertecknad som var inbjuden som huvudtalare. Och det var på grund av att dom ansåg att jag hade vissa erfarenheter och viss kompetens i dom där frågorna. Och det är väl exempel på att man genom erfarenhet också i företagsvärlden så bygger man upp kompetens, erfarenheter och information som har ett betydande intresse också i den politiska debatten. Det gäller också i svensk regeringsutövning.”
"Och låt mig nu bara slutligen tillföra att jag tycker ju, men det här är ju personligt tyckande som så mycket annat, att det där (styrelseuppdraget i Vostok Nafta) tillför ju väsentliga erfarenheter som är viktiga också för politiken och ämbetsutövningen.
Om vi tar just detta konkreta fall, så har jag ju sysslat med Ryssland synnerligen ingående ur både säkerhetspolitiska och ekonomiska aspekter under x antal år. Jag har sysslat med europeisk energipolitik, med ett djup som jag tror är rätt ovanligt i den svenska politiska miljön. Jag kan bara nämna som exempel: i början av hösten så hade Natos generalsekreterare ett internt seminarium för Natos medlemsstater, för att diskutera den europeiska energipolitiken och utvecklingen i Ryssland. Och där var det då undertecknad som var inbjuden som huvudtalare. Och det var på grund av att dom ansåg att jag hade vissa erfarenheter och viss kompetens i dom där frågorna. Och det är väl exempel på att man genom erfarenhet också i företagsvärlden så bygger man upp kompetens, erfarenheter och information som har ett betydande intresse också i den politiska debatten. Det gäller också i svensk regeringsutövning.”
fredag, januari 12, 2007
Vattenfall, Merkel & Reinfeldt
Fredag 12 januari samt lördag den 13 januari besöker statsminister Fredrik Reinfeldt Tyskland. Fredrik Reinfeldt ska bland annat ha lunchöverläggningar med förbundskansler Angela Merkel och tala vid ett möte med CDU:s partistyrelse.
Under resan kommer Fredrik Reinfeldt också att möta Vattenfalls koncernchef och förbundskansler Angela Merkels G8-rådgivare (!), Lars G Josefsson samt ledarskribenter vid tyska tidningar, enligt ett pressmeddelande från Statrådsberedningen.
Under resan kommer Fredrik Reinfeldt också att möta Vattenfalls koncernchef och förbundskansler Angela Merkels G8-rådgivare (!), Lars G Josefsson samt ledarskribenter vid tyska tidningar, enligt ett pressmeddelande från Statrådsberedningen.
måndag, januari 08, 2007
Effektiv klimathantering?
Finessen med prisbalansering och fungerande marknader är att allt sköter sig själv. Priset skapar balans utan politisk styrning. Vi slipper planekonomi och ineffektivitet.
Även koldioxidhalten i atmosfären kan enkelt balanseras med hjälp av ett pris. Ta en ordinär regulator, tex för reglering av temperaturen i ett hus. Den mäter temperaturen och jämför med ett inställt börvärde som du själv väljer. Tycker du att det är för kallt skruvar du upp börvärdet och regulatorn ändrar då styrsignalen så att temperaturen stiger. Byt ut temperaturmätaren till en ppm-mätare för koldioxid. Ställ in regulatorns börvärde på vad som skulle motsvara ett mätvärde på 450 ppm. Omvandla styrsignalen till ett pris för utsläpp av koldioxid. Lite förenklat. Man kanske borde använda en något mer sofistikerad adaptiv regulator istället och ta med de aktuella bränslepriserna vid beräkningen av utsläppspriset. Om alla betalar samma aktuella pris för utsläpp kommer priset från regulatorn att balansera koldioxidhalten i atmosfären till 450 ppm.
Vill man istället lösa problemet med planekonomi kan man träffas på enorma konferenser i Kyoto, Nairobi och på andra ställen för att diskutera politiskt styrda begränsningar av utsläppen. För att absolut säkert aldrig komma överens kan utgångspunkten vara att utsläpp ska kosta olika mycket för olika parter. Ett perfekt sätt att skapa rivalitet och låsta positioner. Ett system som inte är konkurrensneutralt kommer aldrig att kunna introduceras i den globala konkurrens som råder. Som grädde på (snö)moset kan man skapa bubblor, handla utsläppsrätter och kalla alltsammans för marknadsekonomi, trots att priset inte skapar någon balanserad ppm-nivå. Utsläppen minskar troligtvis inte alls om priskänsliga stor-utsläppare får betala ett mycket lågt eller inget pris i jämförelse med prisokänsliga, om man nu mot förmodan skulle lyckas skapa ett globalt system för handel med utsläppsrätter.
Man kan också envisas med att reglera framförallt elmarknaden utifrån en illusion av elhandel som skapades i slutet av 1800-talet. Problemet är att handeln med elavtal omintetgör hela prisbildningen på elmarknaden. Konsumenterna handlar ju i princip elavtal för att slippa betala för den kapacitet som de egentligen utnyttjar! Det är också skälet till att elavtal inte kan användas för att säkra investeringar i ny kapacitet. Den aktuella regleringen av elmarknaden leder till ökad efterfrågan, minskat utbud, högre elpris och en omfattande politisk styrning för att kompensera den felaktiga marknadsfunktionen. Systematisk prismanipulation och myndighetskorruption ingår i paketet. Det kallas för marknadsekonomi men är i själva verket en planekonomi där ingenting fungerar.
Att externa kostnader i prisbildningen på elmarknaden bara leder till högre vinster för kraftproducenterna och konkurrensnackdelar för industrin är ytterligare ett oöverstigligt hinder för att skapa en globalt fungerande klimathantering.
Sverige ska nu ta ledningen och vara förebild i det globala klimatarbetet tillsammans med Tyskland. Motivet sägs vara att vi är ett av de få länder som lyckats bryta sambandet mellan ökad tillväxt och ökade utsläpp. Kan inte det brutna sambandet bero på att vi lagt ut en betydande del av vår produktion av varor på underleverantörer i andra länder och att vi i högre grad prodcerar tjänster inom landet, med lägre utsläpp som följd? Plus att vi inte räknar utsläpp av koldioxid som utsläpp när vi bränner ved!
Frågan är om det inte finns helt andra motiv och samband bakom det svensk-tyska klimatinitiativet. I både Sverige och Tyskland har elmarknaderna avreglerats (med högljudd kritik som följd). På bägge dessa marknader är Vattenfall dominerande aktör. Vattenfalls "Mr Clean" har utnämnts till globalt klimatorakel och sitter i knät på både förbundkansler Angela Merkel och vice statsminister Maud Olofsson. Dialogen mellan kraftetablissemanget och regeringen är så tät att kraftbranschen bemannar statssekreterarposter! Är inte klimatsatsningen bara ett sätt för kraftindustrin och centerrörelsen att utnyttja klimathotet för att värna sina egna intressen? För kraftindustrin som lever gott på elmarknadens felaktiga regelverk borde anfall vara bästa försvar.
I frånvaro av prisbalansering och fungerande marknader ska nu hela det svenska samhället mobiliseras och ställas om politiskt, enligt regeringens programförklaring: "För fortsatt omställning krävs att olika aktörer inom politik, näringsliv och vetenskap, i långt högre grad än i dag, engageras och samlas för de viktiga uppgifter som ligger framför oss. Regeringen vänder sig därför till hela det svenska samhället, till varje samhällssektor, med en inbjudan till arbete med den förändring som nu förestår. Utsläppsminskningar måste kombineras med offensiv utveckling som mobiliserar näringslivet i forskning, innovationer, teknikutveckling, snabb teknikintroduktion och exportsatsningar. Klimatpolitiska mål behöver bygga på kvalificerade underlag från vetenskap och ledande experter, och inte vara ett resultat av politisk budgivning. Handlingsplaner och åtgärder behöver byggas utifrån en bred förståelse för den stora utmaning vi står inför. Spelregler för näringslivet behöver vara långsiktiga och tydliga. Den klimatpolitiska utmaningen behöver diskuteras i bred politisk anda."
Vilken gammal känd ideologi som ligger till grund för den tänkta omställningen av samhället är uppenbart. Kommer den nya klimatregimen att medge en öppen debatt? Med tanke på att initiativet för leda världen i rätt riktning bygger på en bluff, är det förmodligen mindre troligt.
Relaterat: DN, Omvärldsanalys
Även koldioxidhalten i atmosfären kan enkelt balanseras med hjälp av ett pris. Ta en ordinär regulator, tex för reglering av temperaturen i ett hus. Den mäter temperaturen och jämför med ett inställt börvärde som du själv väljer. Tycker du att det är för kallt skruvar du upp börvärdet och regulatorn ändrar då styrsignalen så att temperaturen stiger. Byt ut temperaturmätaren till en ppm-mätare för koldioxid. Ställ in regulatorns börvärde på vad som skulle motsvara ett mätvärde på 450 ppm. Omvandla styrsignalen till ett pris för utsläpp av koldioxid. Lite förenklat. Man kanske borde använda en något mer sofistikerad adaptiv regulator istället och ta med de aktuella bränslepriserna vid beräkningen av utsläppspriset. Om alla betalar samma aktuella pris för utsläpp kommer priset från regulatorn att balansera koldioxidhalten i atmosfären till 450 ppm.
Vill man istället lösa problemet med planekonomi kan man träffas på enorma konferenser i Kyoto, Nairobi och på andra ställen för att diskutera politiskt styrda begränsningar av utsläppen. För att absolut säkert aldrig komma överens kan utgångspunkten vara att utsläpp ska kosta olika mycket för olika parter. Ett perfekt sätt att skapa rivalitet och låsta positioner. Ett system som inte är konkurrensneutralt kommer aldrig att kunna introduceras i den globala konkurrens som råder. Som grädde på (snö)moset kan man skapa bubblor, handla utsläppsrätter och kalla alltsammans för marknadsekonomi, trots att priset inte skapar någon balanserad ppm-nivå. Utsläppen minskar troligtvis inte alls om priskänsliga stor-utsläppare får betala ett mycket lågt eller inget pris i jämförelse med prisokänsliga, om man nu mot förmodan skulle lyckas skapa ett globalt system för handel med utsläppsrätter.
Man kan också envisas med att reglera framförallt elmarknaden utifrån en illusion av elhandel som skapades i slutet av 1800-talet. Problemet är att handeln med elavtal omintetgör hela prisbildningen på elmarknaden. Konsumenterna handlar ju i princip elavtal för att slippa betala för den kapacitet som de egentligen utnyttjar! Det är också skälet till att elavtal inte kan användas för att säkra investeringar i ny kapacitet. Den aktuella regleringen av elmarknaden leder till ökad efterfrågan, minskat utbud, högre elpris och en omfattande politisk styrning för att kompensera den felaktiga marknadsfunktionen. Systematisk prismanipulation och myndighetskorruption ingår i paketet. Det kallas för marknadsekonomi men är i själva verket en planekonomi där ingenting fungerar.
Att externa kostnader i prisbildningen på elmarknaden bara leder till högre vinster för kraftproducenterna och konkurrensnackdelar för industrin är ytterligare ett oöverstigligt hinder för att skapa en globalt fungerande klimathantering.
Sverige ska nu ta ledningen och vara förebild i det globala klimatarbetet tillsammans med Tyskland. Motivet sägs vara att vi är ett av de få länder som lyckats bryta sambandet mellan ökad tillväxt och ökade utsläpp. Kan inte det brutna sambandet bero på att vi lagt ut en betydande del av vår produktion av varor på underleverantörer i andra länder och att vi i högre grad prodcerar tjänster inom landet, med lägre utsläpp som följd? Plus att vi inte räknar utsläpp av koldioxid som utsläpp när vi bränner ved!
Frågan är om det inte finns helt andra motiv och samband bakom det svensk-tyska klimatinitiativet. I både Sverige och Tyskland har elmarknaderna avreglerats (med högljudd kritik som följd). På bägge dessa marknader är Vattenfall dominerande aktör. Vattenfalls "Mr Clean" har utnämnts till globalt klimatorakel och sitter i knät på både förbundkansler Angela Merkel och vice statsminister Maud Olofsson. Dialogen mellan kraftetablissemanget och regeringen är så tät att kraftbranschen bemannar statssekreterarposter! Är inte klimatsatsningen bara ett sätt för kraftindustrin och centerrörelsen att utnyttja klimathotet för att värna sina egna intressen? För kraftindustrin som lever gott på elmarknadens felaktiga regelverk borde anfall vara bästa försvar.
I frånvaro av prisbalansering och fungerande marknader ska nu hela det svenska samhället mobiliseras och ställas om politiskt, enligt regeringens programförklaring: "För fortsatt omställning krävs att olika aktörer inom politik, näringsliv och vetenskap, i långt högre grad än i dag, engageras och samlas för de viktiga uppgifter som ligger framför oss. Regeringen vänder sig därför till hela det svenska samhället, till varje samhällssektor, med en inbjudan till arbete med den förändring som nu förestår. Utsläppsminskningar måste kombineras med offensiv utveckling som mobiliserar näringslivet i forskning, innovationer, teknikutveckling, snabb teknikintroduktion och exportsatsningar. Klimatpolitiska mål behöver bygga på kvalificerade underlag från vetenskap och ledande experter, och inte vara ett resultat av politisk budgivning. Handlingsplaner och åtgärder behöver byggas utifrån en bred förståelse för den stora utmaning vi står inför. Spelregler för näringslivet behöver vara långsiktiga och tydliga. Den klimatpolitiska utmaningen behöver diskuteras i bred politisk anda."
Vilken gammal känd ideologi som ligger till grund för den tänkta omställningen av samhället är uppenbart. Kommer den nya klimatregimen att medge en öppen debatt? Med tanke på att initiativet för leda världen i rätt riktning bygger på en bluff, är det förmodligen mindre troligt.
Relaterat: DN, Omvärldsanalys
Putin, Gazprom, Merkel & Vattenfall
Lösningen på energi- och klimatproblemet är att skapa effektiv handel och prissättning av enkla varor och nyttigheter som kol, olja, uran, el, naturgas och växthusgaser (prissättningen av växthusgaser lämnar vi för ögonblicket). Grundregeln är att alla måste handla samma globala eller kollektiva vara till samma aktuella pris. Priset kan då balansera utbud och efterfrågan. Om alla handlar samma vara till samma aktuella pris har enskilda aktörer i princip ingen särskild roll, betydelse eller makt.
Sker handeln istället till ett differentierat pris kan priskänsliga storköpare tillförsäkra sig ett lägre pris än andra. Efterfrågan på kapacitet och priset på den aktuella varan stiger mer än nödvändigt, vilket ytterligare ökar de priskänsliga köparnas behov av särbehandling. Differentierade priser förutsätter ineffektiva marknader med stora säljare som kan ta ut ett högre pris av ett flertal för att erbjuda ett lägre pris för ett fåtal. Säljarnas makt och intäkter ökar men inte nödvändigtvis deras förmåga att investera i ny kapacitet. Om brist uppstår ökar köparnas behov av särbehandling, säljarnas makt och risken för konflikter.
Ledningsbundna marknader är i det här perspektivet särskilt intressanta. På dessa går det nämligen egentligen inte att avgöra vem som handlar med vem (elektronerna och gasmolekylerna har ingen identitet). I stora drag måste producenterna mata in lika mycket av varan som konsumenterna samtidigt tar ut ur ledningsnätet. För att skapa ett aktuellt pris måste det sammanlagda aktuella utbudet matchas mot den sammanlagda aktuella efterfrågan. Enskilda aktörer kan därför egentligen varken handla eller konkurrera med varandra på ledningsbundna varumarknader. Ändå är det just så som el- och gasmarknader idag utformas, med hjälp av konstgrepp.
För elmarknadens del är det ursprungliga skälet att el i slutet av 1800-talet såldes av ensamma kraftproducenter i egna lokala nät. Mellan producenterna och konsumenterna tecknades kontrakt. Därför såg det inledningsvis ut som att el kunde handlas mellan individuella producenter och konsumenter. Sedan dess har denna illusion upprätthållits med hjälp av lagstiftning.
Principen har hela tiden varit densamma. När näten började kopplas ihop skulle konsumenterna istället teckna kontrakt med de enskilda nätägarna. Dessa ”köpte” sedan lika mycket el av producenterna som konsumenterna samtidigt förbrukade. Näten kunde därmed kopplas ihop med det såg fortfarande ut som att elen kunde handlas mellan ett flertal individuella producenter och konsumenterna i de sammankopplade näten.
I 1902 års ellagstiftning gavs näten en formellt säljande roll. När elmarknaden efter 94 år "avreglerades" överfördes egentligen bara den säljande rollen till ett nytt mellanled med särskilda elsäljare. Därför ser det idag ut som att elen handlas med långa avtal, mellan konkurrerande aktörer och dessutom vid sidan av nätet. En rätt absurd bluff, när man tänker närmare på saken. I takt med att regelverket utökats till att omfatta fler länder har de i princip konstgjorda kraftproducenterna dessutom kunnat växa och framstår idag som "europeiska" på en "europeisk" elmarknad. Detta minskar inte bluffens omfattning.
Gasmarknaden liknar i många stycken den tidiga elmarknaden med (nästan) ensamma producenter som säljer gas i (nästan) egna nät. Ett förhållande som borde upphört i samma ögonblick som det europeiska gasnätet kopplades ihop och gasen började produceras gemensamt i det sammankopplade nätet.
Putin, Gazprom, Merkel och Vattenfall är en konstellation som tjänar på att samarbeta. Tyskland har just tecknat ett långsiktigt avtal om leverans av naturgas med Ryssland som dessutom ska levereras i en separat ledning på Östersjöns botten, inte i det existerande gasnätet. Som gentjänst kommer förbundskansler Angela Merkel under Tysklands ordförandeskap i EU arbeta för ett harmoniserat regelverk för el- och gasmarknaderna mellan EU och Ryssland. I potten ligger ytterligare möjligheter för el- och gasbolag att öka sin storlek, makt och sina intäkter på en ännu större men fortfarande felkonstruerad euro-asiatisk el- och gasmarknad. Putin har också beslutat att de ryska el- och gasmarknaderna ska avregleras. Anatolij Tjubajs, rysk tidigare privatiseringsminister och numera högsta chef för rysslands största elbolag UES (!) har under hösten turnerat, bland annat till Stockholm för att locka svenska intressenter. Bolaget, som kontrollerar drygt 70 procent av de ryska krafttillgångarna ska delas upp i 20 separata elproduktionsbolag som åtminstone delvis ska säljas ut. Som upplagt alltså för en ny uppköpskarusell och integration av europeiska och ryska el- och gasintressenter i en salig soppa.
Det intressanta är att hela spektaklet kan framställas som ett projekt för att rädda klimatet. Med gasavtalet i ryggen kan Tyskand ställa krav på reducerade utsläpp av växthusgaser inom EU med 30 procent till år 2020. Förbränning av naturgas genererar nämligen bara en tredjedel av utsläppen vid kolförbränning. Vattenfall bidrar dessutom med fantasifulla planer på koldioxidfria kolkraftverk som en lösning för framtiden. En stor del av den egentliga lösningen är dock en helt annan reglering av el- och naturgasmarknaderna, något som Putin, Gazprom, Merkel och Vattenfall absolut inte har något gemensamt intresse utav.
Sker handeln istället till ett differentierat pris kan priskänsliga storköpare tillförsäkra sig ett lägre pris än andra. Efterfrågan på kapacitet och priset på den aktuella varan stiger mer än nödvändigt, vilket ytterligare ökar de priskänsliga köparnas behov av särbehandling. Differentierade priser förutsätter ineffektiva marknader med stora säljare som kan ta ut ett högre pris av ett flertal för att erbjuda ett lägre pris för ett fåtal. Säljarnas makt och intäkter ökar men inte nödvändigtvis deras förmåga att investera i ny kapacitet. Om brist uppstår ökar köparnas behov av särbehandling, säljarnas makt och risken för konflikter.
Ledningsbundna marknader är i det här perspektivet särskilt intressanta. På dessa går det nämligen egentligen inte att avgöra vem som handlar med vem (elektronerna och gasmolekylerna har ingen identitet). I stora drag måste producenterna mata in lika mycket av varan som konsumenterna samtidigt tar ut ur ledningsnätet. För att skapa ett aktuellt pris måste det sammanlagda aktuella utbudet matchas mot den sammanlagda aktuella efterfrågan. Enskilda aktörer kan därför egentligen varken handla eller konkurrera med varandra på ledningsbundna varumarknader. Ändå är det just så som el- och gasmarknader idag utformas, med hjälp av konstgrepp.
För elmarknadens del är det ursprungliga skälet att el i slutet av 1800-talet såldes av ensamma kraftproducenter i egna lokala nät. Mellan producenterna och konsumenterna tecknades kontrakt. Därför såg det inledningsvis ut som att el kunde handlas mellan individuella producenter och konsumenter. Sedan dess har denna illusion upprätthållits med hjälp av lagstiftning.
Principen har hela tiden varit densamma. När näten började kopplas ihop skulle konsumenterna istället teckna kontrakt med de enskilda nätägarna. Dessa ”köpte” sedan lika mycket el av producenterna som konsumenterna samtidigt förbrukade. Näten kunde därmed kopplas ihop med det såg fortfarande ut som att elen kunde handlas mellan ett flertal individuella producenter och konsumenterna i de sammankopplade näten.
I 1902 års ellagstiftning gavs näten en formellt säljande roll. När elmarknaden efter 94 år "avreglerades" överfördes egentligen bara den säljande rollen till ett nytt mellanled med särskilda elsäljare. Därför ser det idag ut som att elen handlas med långa avtal, mellan konkurrerande aktörer och dessutom vid sidan av nätet. En rätt absurd bluff, när man tänker närmare på saken. I takt med att regelverket utökats till att omfatta fler länder har de i princip konstgjorda kraftproducenterna dessutom kunnat växa och framstår idag som "europeiska" på en "europeisk" elmarknad. Detta minskar inte bluffens omfattning.
Gasmarknaden liknar i många stycken den tidiga elmarknaden med (nästan) ensamma producenter som säljer gas i (nästan) egna nät. Ett förhållande som borde upphört i samma ögonblick som det europeiska gasnätet kopplades ihop och gasen började produceras gemensamt i det sammankopplade nätet.
Putin, Gazprom, Merkel och Vattenfall är en konstellation som tjänar på att samarbeta. Tyskland har just tecknat ett långsiktigt avtal om leverans av naturgas med Ryssland som dessutom ska levereras i en separat ledning på Östersjöns botten, inte i det existerande gasnätet. Som gentjänst kommer förbundskansler Angela Merkel under Tysklands ordförandeskap i EU arbeta för ett harmoniserat regelverk för el- och gasmarknaderna mellan EU och Ryssland. I potten ligger ytterligare möjligheter för el- och gasbolag att öka sin storlek, makt och sina intäkter på en ännu större men fortfarande felkonstruerad euro-asiatisk el- och gasmarknad. Putin har också beslutat att de ryska el- och gasmarknaderna ska avregleras. Anatolij Tjubajs, rysk tidigare privatiseringsminister och numera högsta chef för rysslands största elbolag UES (!) har under hösten turnerat, bland annat till Stockholm för att locka svenska intressenter. Bolaget, som kontrollerar drygt 70 procent av de ryska krafttillgångarna ska delas upp i 20 separata elproduktionsbolag som åtminstone delvis ska säljas ut. Som upplagt alltså för en ny uppköpskarusell och integration av europeiska och ryska el- och gasintressenter i en salig soppa.
Det intressanta är att hela spektaklet kan framställas som ett projekt för att rädda klimatet. Med gasavtalet i ryggen kan Tyskand ställa krav på reducerade utsläpp av växthusgaser inom EU med 30 procent till år 2020. Förbränning av naturgas genererar nämligen bara en tredjedel av utsläppen vid kolförbränning. Vattenfall bidrar dessutom med fantasifulla planer på koldioxidfria kolkraftverk som en lösning för framtiden. En stor del av den egentliga lösningen är dock en helt annan reglering av el- och naturgasmarknaderna, något som Putin, Gazprom, Merkel och Vattenfall absolut inte har något gemensamt intresse utav.
tisdag, december 19, 2006
Inte utan en ny elmarknad
Sverige ställer sig bakom Tysklands ambition att minska utsläppen av växthusgaser inom EU med 30 procent till år 2020 (DN Debatt 18/12). Det fungerar bara med en ny elmarknad.
El handlas på elnätet mellan alla som samtidigt kopplar in förbrukning respektive produktion. Den sammanlagda förbrukningen styr behovet av kraftverk och det aktuella priset på marknaden. El är alltså en kollektiv vara med ett kollektivt pris. Självklart måste alla handla till samma aktuella pris för att marknaden ska fungera!
På dagens elmarknad däremot ska konsumenterna försöka sänka priset genom att teckna individuella kontrakt. Priskänsliga och aktiva konsumenter får då ett lägre pris än mindre priskänsliga och passiva. Dessutom binder priskänsliga konsumenter gärna sitt kontraktspris, just på grund av att de är priskänsliga. Resultatet blir att konsumenterna förbrukar alldeles för mycket när det aktuella priset är högt och alldeles för lite om priset mot förmodan skulle bli lågt. Behovet av billig basproduktion minskar relativt sett medan behovet av dyr toppkraftproduktion ökar. Därför går det inte att införa externa kostnader för växthusgaser i prisbildningen på elmarknaden utan att det får andra effekter än högre vinster för kraftbolagen.
Det är ingen tillfällighet att Vattenfalls vd Lars G Josefsson är förbundskansler Angela Merkels rådgivare i frågor som rör klimatförändringen.
El handlas på elnätet mellan alla som samtidigt kopplar in förbrukning respektive produktion. Den sammanlagda förbrukningen styr behovet av kraftverk och det aktuella priset på marknaden. El är alltså en kollektiv vara med ett kollektivt pris. Självklart måste alla handla till samma aktuella pris för att marknaden ska fungera!
På dagens elmarknad däremot ska konsumenterna försöka sänka priset genom att teckna individuella kontrakt. Priskänsliga och aktiva konsumenter får då ett lägre pris än mindre priskänsliga och passiva. Dessutom binder priskänsliga konsumenter gärna sitt kontraktspris, just på grund av att de är priskänsliga. Resultatet blir att konsumenterna förbrukar alldeles för mycket när det aktuella priset är högt och alldeles för lite om priset mot förmodan skulle bli lågt. Behovet av billig basproduktion minskar relativt sett medan behovet av dyr toppkraftproduktion ökar. Därför går det inte att införa externa kostnader för växthusgaser i prisbildningen på elmarknaden utan att det får andra effekter än högre vinster för kraftbolagen.
Det är ingen tillfällighet att Vattenfalls vd Lars G Josefsson är förbundskansler Angela Merkels rådgivare i frågor som rör klimatförändringen.
måndag, december 18, 2006
Rundgång
Förre statssekreteraren vid miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet Stefan Stern har utsetts till vd för branschföreningen Svensk Fjärrvärme. Han efterträder Ola Alterå, som i oktober utsågs till statssekreterare vid miljödepartementet. Notis i branschens tidning ERA. Ola Alterå var som tidigare nämnts vd på just Svensk Fjärrvärme.
Elmarknaden – ett juridiskt luftslott
På vanliga marknader används avtal för att exakt definiera ett utbyte av en vara eller tjänst mellan två parter. Elmarknaden är dock speciell. På elmarknaden finns det egentligen inga motparter som kan handla med varandra. Alla som förbrukar köper nämligen elen av alla som samtidigt producerar den. Avtalen på på den nuvarande elmarknaden har därför en helt och hållet omvänd funktion. De är till för att definiera parterna!
I ett vanligt "leveransavtal" för el specificeras i och för sig ett pris, men inte vilken mängd som ska utbytas till detta pris. Det viktiga i avtalet är i själva verket att definiera "köparen" och "säljaren". Ellagstiftningen och andra centrala förordningar och avtal kompletterar det juridiska luftslottet. Detta illustreras på ett bra sätt i den begreppsmodell som Svenska Kraftnät tagit fram för att "förklara begrepp som finns på elmarknaden och deras inbördes sammanhang". I läsanvisningens kapitel 2.8.2 kan man läsa föjande text:
"Genom en överenskommelse mellan två parter, ett avtal, tilldelas ett företag en specifik roll, dvs. blir aktör på elmarknaden. T.ex. en elproducent utnämns till balansansvarig genom ett balansansvarsavtal. Ett företag kan ha flera roller, t.ex. ett företag kan både vara balansansvarig och leverantör".
På sikt, skriver Svenska Kraftnät, kommer begreppsmodellen även att uppdateras med begrepp som gäller för naturgasmarknaden.
Vad är en kraftproducent?
I ett vanligt "leveransavtal" för el specificeras i och för sig ett pris, men inte vilken mängd som ska utbytas till detta pris. Det viktiga i avtalet är i själva verket att definiera "köparen" och "säljaren". Ellagstiftningen och andra centrala förordningar och avtal kompletterar det juridiska luftslottet. Detta illustreras på ett bra sätt i den begreppsmodell som Svenska Kraftnät tagit fram för att "förklara begrepp som finns på elmarknaden och deras inbördes sammanhang". I läsanvisningens kapitel 2.8.2 kan man läsa föjande text:
"Genom en överenskommelse mellan två parter, ett avtal, tilldelas ett företag en specifik roll, dvs. blir aktör på elmarknaden. T.ex. en elproducent utnämns till balansansvarig genom ett balansansvarsavtal. Ett företag kan ha flera roller, t.ex. ett företag kan både vara balansansvarig och leverantör".
På sikt, skriver Svenska Kraftnät, kommer begreppsmodellen även att uppdateras med begrepp som gäller för naturgasmarknaden.
Vad är en kraftproducent?
Det fina med utsläppshandeln
Fördelen med den nya privata trendhandeln med utsläppsrätter är att alla blir nöjda. Miljömedvetna konsumenter kan betala lite extra och med gott samvete släppa ut minst lika mycket som tidigare. Andra slipper betala och kan också släppa ut minst lika mycket som tidigare. Svenska Naturskyddsföreningen tjänar pengar.
söndag, december 17, 2006
Rapporter: Allt är "fina fisken"!
I veckan publicerades ett antal rapporter som i vanlig ordning beskriver sakernas tillstånd som "fina fisken", för att använda ett aktuellt uttryck.
I torsdags konstaterade Energimarknadsinspektionen i ett pressmeddelande att "risken för elbrist i vinter är mycket liten, men det är viktigt med beredskap för framtiden". I själva rapporten erkände man i och för sig att brist aldrig borde uppstå på en konkurrensutsatt elmarknad. För några år sedan var det risken för effektbrist som var på tapeten. Det slutade med en statligt upphandlad effektreserv på 2000 MW. I den här rapporten börjar man nu dessutom prata om risken för energibrist! Förutom att konsumenter skulle vara intresserade av att "sälja tillbaka" kontrakterad el tänker man sig fyra åtgärder för att hantera denna brist: vädjan, informationskampanj, regeringsdirektiv för statlig verksamhet och sist men inte minst effektreserv som energireserv! I det sistnämnda alternativet skulle alltså staten även svara för energireserverna på elmarknaden. Hur kan man få producera sådan här SKIT utan att bli av med jobbet?
På fredagen lyfte miljöminister Andreas Carlgren i ett pressmeddelande fram att de svenska utsläppen av växthusgaser fortsätter att minska, enligt Naturvårdsverkets årliga redovisning. Analysen grundar sig dock på att koldioxid inte ska räknas som koldioxid när det är biobränslen som brinner. Med denna logik skulle vi alltså mycket väl kunna lägga ner precis all kärnkraft i landet, bränna ved så det bara dånar och samtidigt inbilla oss att hela cirkusen gynnar klimatet.
Den mest seriösa rapporten svarar Vattenfall för. Här sitter gossarna som verkligen har incitament att övertyga sin omgivning om att allt fungerar som det ska. Eftersom det nu börjar knaka lite i fogarna är den här rapporten, till skillnad från de tidigare, i hög grad utformad som ett försvarstal. Tio år efter "avregleringen" ska den ge svar på frågor som:
· Is competition and liberalisation working as intended?
· What factors influence the electricity price?
· How do climate policies influence the electricity markets?
· Will there be enough investments in new capacity?
· How will technological development influence the electricity markets?
· How much of an issue is security of supply?
Borde man ställa dessa frågor om allt fungerar som det ska? Vattenfalls pressmeddelande och rapport.
I torsdags konstaterade Energimarknadsinspektionen i ett pressmeddelande att "risken för elbrist i vinter är mycket liten, men det är viktigt med beredskap för framtiden". I själva rapporten erkände man i och för sig att brist aldrig borde uppstå på en konkurrensutsatt elmarknad. För några år sedan var det risken för effektbrist som var på tapeten. Det slutade med en statligt upphandlad effektreserv på 2000 MW. I den här rapporten börjar man nu dessutom prata om risken för energibrist! Förutom att konsumenter skulle vara intresserade av att "sälja tillbaka" kontrakterad el tänker man sig fyra åtgärder för att hantera denna brist: vädjan, informationskampanj, regeringsdirektiv för statlig verksamhet och sist men inte minst effektreserv som energireserv! I det sistnämnda alternativet skulle alltså staten även svara för energireserverna på elmarknaden. Hur kan man få producera sådan här SKIT utan att bli av med jobbet?
På fredagen lyfte miljöminister Andreas Carlgren i ett pressmeddelande fram att de svenska utsläppen av växthusgaser fortsätter att minska, enligt Naturvårdsverkets årliga redovisning. Analysen grundar sig dock på att koldioxid inte ska räknas som koldioxid när det är biobränslen som brinner. Med denna logik skulle vi alltså mycket väl kunna lägga ner precis all kärnkraft i landet, bränna ved så det bara dånar och samtidigt inbilla oss att hela cirkusen gynnar klimatet.
Den mest seriösa rapporten svarar Vattenfall för. Här sitter gossarna som verkligen har incitament att övertyga sin omgivning om att allt fungerar som det ska. Eftersom det nu börjar knaka lite i fogarna är den här rapporten, till skillnad från de tidigare, i hög grad utformad som ett försvarstal. Tio år efter "avregleringen" ska den ge svar på frågor som:
· Is competition and liberalisation working as intended?
· What factors influence the electricity price?
· How do climate policies influence the electricity markets?
· Will there be enough investments in new capacity?
· How will technological development influence the electricity markets?
· How much of an issue is security of supply?
Borde man ställa dessa frågor om allt fungerar som det ska? Vattenfalls pressmeddelande och rapport.
måndag, december 11, 2006
Rädda klimatet – bränn ved?!
Centerns klimatpolitik går i stort sett ut på att bränna ved för att rädda klimatet. Genom en omfattande utbyggnad av kraftvärme ska bioenergi "tränga undan" såväl kärnkraft som fossilbaserad kraftproduktion. För att genomföra dessa marknadsekonomiskt felaktiga investeringar kräver kraftbranschen (och centern) "långsiktigt stabila spelregler för elmarknadens aktörer". Spelregler som i sin tur utgör ett globalt hinder för en introduktion av externa kostnader för växthusgaser i prisbildningen på elmarknaden (utan att de får någon annan effekt än högre vinster för kraftproducenterna).
Fråga ett: Vad händer om man lyckas? Den globala effekten blir möjligen att världsmarknadspriserna på fossila bränslen minskar något. Resten av världen kan då öka användningen av fossila bränslen i motsvarande grad.
Fråga två: Kommer kraftvärme att kunna producera någon el om vintrarna blir väldigt varma framöver? Elproduktion i kraftvärme kräver ett rejält värmeunderlag.
Fråga tre: Varför inte göra tvärt om? Ved binder koldioxid. Borde man inte istället lagra veden, exempelvis genom att trycka ner stolparna i sjöbottnar, och på så sätt minska CO2- utsläppen under de kommande kritiska åren?
Slutsats: Den nuvarande klimatpolitiken ger negativa effekter för klimatet men positiva effekter för centermedlemmarnas och kraftindustrins plånböcker.
Fråga ett: Vad händer om man lyckas? Den globala effekten blir möjligen att världsmarknadspriserna på fossila bränslen minskar något. Resten av världen kan då öka användningen av fossila bränslen i motsvarande grad.
Fråga två: Kommer kraftvärme att kunna producera någon el om vintrarna blir väldigt varma framöver? Elproduktion i kraftvärme kräver ett rejält värmeunderlag.
Fråga tre: Varför inte göra tvärt om? Ved binder koldioxid. Borde man inte istället lagra veden, exempelvis genom att trycka ner stolparna i sjöbottnar, och på så sätt minska CO2- utsläppen under de kommande kritiska åren?
Slutsats: Den nuvarande klimatpolitiken ger negativa effekter för klimatet men positiva effekter för centermedlemmarnas och kraftindustrins plånböcker.
söndag, december 10, 2006
Publicitet för Westander
Av PR-byrån Westander Publicitet & Påverkan:s hemsida framgår att de har en brokig samlig uppdragsgivare, tex E.ON, Statoil, Naturvårdsverket och Svensk Fjärrvärme. Svensk Fjärrvärme har i princip samma medlemmar som branschorganisationen Svensk Energi. Om uppdraget för Svensk Fjärrvärme ger hemsidan (när detta skrivs) följande information:
"Svensk Fjärrvärme är en branschorganisation som främjar och stödjer användningen av fjärrvärme, fjärrkyla och kraftvärme. Samarbetet avser påverkan av politiska beslut. Referens: Ola Alterå, vd."
Idag är emellertid Ola Alterå statssekreterare på Näringsdepartementet med ansvar för energifrågor. Innan Ola Alterå blev vd för Svensk Fjärrvärme arbetade han som partisekreterare för Centerpartiet. Enligt tidningsuppgifter i somras anlitades PR-byrån Westander "i hemlighet" av Centerpartiet (via Svensk Fjärrvärme?) för att övertyga de andra borgerliga partierna om en gemensam miljöpolitik. I så fall med lyckat resultat, för centern.
"Svensk Fjärrvärme är en branschorganisation som främjar och stödjer användningen av fjärrvärme, fjärrkyla och kraftvärme. Samarbetet avser påverkan av politiska beslut. Referens: Ola Alterå, vd."
Idag är emellertid Ola Alterå statssekreterare på Näringsdepartementet med ansvar för energifrågor. Innan Ola Alterå blev vd för Svensk Fjärrvärme arbetade han som partisekreterare för Centerpartiet. Enligt tidningsuppgifter i somras anlitades PR-byrån Westander "i hemlighet" av Centerpartiet (via Svensk Fjärrvärme?) för att övertyga de andra borgerliga partierna om en gemensam miljöpolitik. I så fall med lyckat resultat, för centern.
tisdag, december 05, 2006
Bra sagt, Carl B Hamilton
På DN debatt angriper idag folkpartiets riksdagsledamot Carl B Hamilton näringsminister Maud Olofsson för centerrörelsens "bioenergiprotektionism" i Sverige och EU. Artikeln avslutas med "Liberaler motarbetar den nya bioenergiprotektionismen!". Tänk om liberaler kunde motarbeta all missriktad energiprotektionism och EU:s gemensamma energipolitik. Varför inte en fungerande marknadsekonomi istället, som ett alternativ?
måndag, december 04, 2006
30 öre och vattnet släpps förbi
Elpriset är nu "nere" på drygt 30 öre per kilowattimme på grund av den rikliga nederbörden och det varma vädret. Tillgången i vattenmagasinen har till och med varit så god att vattenkraftproducenter tvingats släppa vatten förbi turbinerna i kraftverken, enligt en notis på e24.
Fråga: varför ligger då priset på 30 öre/kWh, dvs marginalkostnaden för kolkondens plus utsläppsrätter?
Fråga: varför ligger då priset på 30 öre/kWh, dvs marginalkostnaden för kolkondens plus utsläppsrätter?
Östros ny s-ledare?
Förrförre näringsministern och numera Stenbeck-rådgivaren Björn Rosengren vill att förre näringsministern och Vattenfallkramaren Thomas Östros ska bli ny ordförande för socialdemokraterna. Eftersom Vattenfall brukar få som dom vill i det här landet blir det väl så. Artikel på e24.
fredag, december 01, 2006
Vattenfall: WE HAVE A PLAN
På Vattenfalls internationella sajt www.vattenfall.com kan man läsa mer om bolagets stora plan för att rädda klotet. Inte ett knyst om detta på den svenska sajten. De största energibolagen ska tillsammans påverka de mäktigaste politikerna så att de tar "rätt" beslut. Hur det ska gå att införa externa kostnader i prisbildningen på elmarknaden utan att resultatet bara blir ökade vinster för kraftbolagen är höljt i dunkel.
Uppdatering: Nu är den stora annonsen bortplockad, nedtonad info här.
Uppdatering: Nu är den stora annonsen bortplockad, nedtonad info här.
"Mr Clean" – planetens välgörare?
Tysklands förbundskansler Angela Merkel utsåg på fredagen Vattenfalls koncernchef Lars G Josefsson till rådgivare i frågor som rör klimatförändringen. Josefsson får uppdraget året före det att Tyskland blir ordförande både för G8 och för EU. Notis på e24.
Och Vattenfall kan spela denna roll just på grund av det regelverk som skapar problemen.
Och Vattenfall kan spela denna roll just på grund av det regelverk som skapar problemen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)