N24 uppfyllde idag sin journalistiska plikt och skrev om de allt högre spotpriserna i artikeln Så blir du blåst på elen. Förklaringen till de höga priserna är enligt den oberoende energianalytikern Roger Fredriksson marginalprissättningen, inte att priserna är uppskruvade till fantasinivåer. Även samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin är inne på marginalprissättningen är ett problem. – Det blir sneda effekter när en liten del fossila källor med höga kostnader anger priset för alla energikällor, även billig vattenkraft”. Budskapet är att el inte är en kollektiv vara och att den inte ska handlas till ett kollektivt pris. Sahlins lösning är att dela Nord Pool i två delar. När den differentierade prisbildningen på avtalsmarknaden har skapat högre priser vill Sahlin införa ännu ett system med differentierad prisbildning. Det första systemet med differentierad prisbildning infördes 1902, det andra 1996 och 2006 vill Sahlin återigen prova reptricket.
På Konkurrensverket är man upprörda över den dåliga konkurrensen. Man har därför skickat ut ett formulär där man frågar om låtsasaktörerna har några problem med konkurrensen på låtsasmarknaden. Det ska bli intressant att läsa rapporten.
En artikel med rubriken En svårhanterad politisk knut förklarar inte att problemet är att elmarknaden används för att bedriva en misslyckad industri- och klimatpolitik som i grunden bygger på planhushållning.
Från de politiska partierna är det knäpptyst, trots valrörelse och att folk är oerhört uppretade över elmarknaden. Varför? Svaret är att en felkonstruerad elmarknad är en förutsättning för att politiker ska kunna driva en politik med stora möjligheter att gynna utvalda särintressen. Och det har utnyttjats i den svenska blockpolitiken.
