Resumé: Mer än en elbluff

Med energi kan arbete rationaliseras, produktiviteten stiga och välståndet öka. Ökat välstånd och högre kostnader kräver ännu mer energi för att upprätthålla konkurrenskraften och välståndet. Därför har energi blivit en viktig strategisk fråga för industrialiserade länder.

Strategin har hittills gått ut på att skapa överskott och priser som bestäms av rörliga produktionskostnader. Primärenergi har ofta exploaterats av konsumentländer snarare än producentländer. Ledningsbundna marknader med kollektiv el eller gas har traditionellt monopolreglerats. Efter oljekrisen och fram till kalla krigets slut utnyttjades monopolregleringar till massiva investeringar i kärnkraft.

Sedan följde den paradoxala avregleringen. Aktörer som skapats av monopolregleringar men även de nationalstater som avreglerade skulle konkurrera om den kollektiva varan i ledningarna. Syftet måste redan från början ha varit att med planhushållning åstadkomma investeringar i produktion med låg rörlig kostnad på icke-kommersiella grunder. Parallellt utvecklades klimatagendan som ett argument och EU som europeisk institution för att samordna planstyrningen mellan konkurrerande nationalstater.

Avslutningen av det kalla kriget blev också startskottet för en ny global verklighet. I-länder med hög energiförbrukning och 20 procent av jordens befolkning fick konkurrens av utvecklingsländer med resten av befolkningen och väsentligt lägre kostnader för arbetskraft. Resultatet blev en drastisk omlokalisering av produktion från väst till öst. Avregleringen av finansmarknaderna bidrog till att dölja de rika industriländernas fundamentala konkurrensproblem. Istället för att anpassa sig till konkurrensen blev det gratis att låna för att konsumera. Billiga varor bidrog till låg inflation, låga räntor, hög tillväxt och en allt högre global energiförbrukning. Till slut slog oljeproduktionen i taket. Priset på olja, etanol och mat steg. Inflationen ökade, räntorna steg och kreditbubblan sprack.

Några slutsatser: Inte bara elmarknaden är en bluff. Klimatagendan likaså. Lägg till EU som ett projekt för fred, demokrati och marknadsekonomi. Hela strategin har dessutom havererat. Planstyrning av en dysfunktionell marknadsillusion fungerar inte särskilt väl.

Lösningen då? Ja, det kan inte vara att bygga vidare på den fallerade strategin. Att återgå till det monopolreglerade systemet lär inte heller fungera. Varför inte bygga framtiden på rationella lösningar och reglera systemen med hänsyn till att det faktiskt är kollektiva varor som handlas i ledningarna?

Om stabilitet

Stabilitet kan bara uppnås med system som klarar både expansion och kontraktion.

Relaterat: SvD

Regeringen bygger vidare på bubblan

Finanskrisen är som sagt en energikris. Det är strukturerna som är problemet. Framförallt efter den så kallade avregleringen av handeln med ledningsbunden kollektiv el. Nu ska vi leda världen, bygga vidare på våra strukturer och "lösa "klimatkrisen". Klicka här för att se presentationen av regeringens proposition för en sammanhållen energi- och klimatpolitik. Uppdatering: Oppositionen vill naturligtvis inte vara sämre.

Relaterat: DN, DN, DN, DN

Energibubblan

120 års konstlad energiexpansion för att upprätthålla konkurrenskraft och välfärd hjälpte inte. Det slutade med gigantiska obalanser mellan industrialiserade länder och utvecklingsländer. Ännu mer konstlad energiexpansion löser inte problemet.

Relaterat: DN

Om arbete och energi

Med hjälp av energi kan arbete rationaliseras. Men det hjälper föga om inte arbete läggs ner på att rationalisera energin.

Verklig hållbarhet

Verklig hållbarhet förutsätter energisystem som kan hantera underskott och ett efterfrågestyrt pris på energi. Lösningen finns på den här bloggen.

Relaterat: "Transforming the global energy system", DN, DN

"Transforming the global energy system"

I veckan arrangerade regeringens kommission för hållbar utveckling ett seminarium där IEA (OECD-organet som utvecklat de industrialiserade västländernas nuvarande energi- och klimatagenda) presenterade sin årlig rapport för policystyrning - Word Energy Outlook. Titeln på seminariet, "Transforming the global energy system", betyder att energisystemen nu ska omvandlas så att de blir ännu mer överdimensionerade (och ineffektiva) än de redan är.




Se seminariet i efterhand (Real Media)

Al Gore:

"In an earlier transformative era in American history, President John F. Kennedy challenged our nation to land a man on the moon within 10 years. Eight years and two months later, Neil Armstrong set foot on the lunar surface. The average age of the systems engineers cheering on Apollo 11 from the Houston control room that day was 26, which means that their average age when President Kennedy announced the challenge was 18.

This year similarly saw the rise of young Americans, whose enthusiasm electrified Barack Obama’s campaign. There is little doubt that this same group of energized youth will play an essential role in this project to secure our national future, once again turning seemingly impossible goals into inspiring success."

NYT: The Climate for Change

"Klimatfrågan"

Ett försök från energiintensiva länder att upprätthålla ett överskott och därmed utbudsstyrt lågt pris på energi. Vilket samtidigt är ett hinder för de investeringar i mer produktion, mer effektiv energianvändning och den lösning på klimatfrågan som man säger sig vilja uppnå.

Relaterat: DN, SvD, Afv, Afv, Afv, NyT, NyT, DN, NyT

Dear Mr. President,

Reject building bridges to nowhere.

Relaterat: FT, DN, SvD

Finanskrisen är en energikris

Västvärlden har misslyckats med sin energi-bailout. Att med konstlade medel skapa ett överskott på energi för att gynna tillväxten gynnar inte tillväxten.

Läs mer: Omvärldsanalys

Relaterat: SvD, SVD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN

Omvärldsanalys

Utan tvivel sitter vi i en riktig knipa. Till att börja med, innan oljeländerna förstod oljans rätta värde, kunde vi roffa den billigt. Idag har oljestaterna till stora delar återtagit kontrollen, med all rätt. De har inga större incitament att öka utbudet, oljan blir bara mer värdefull om den stannar i backen. Samma sak med naturgasen. De lättåtkomliga tillgångarna kan dessutom vara på väg att sina samtidigt som efterfrågan fortsätter att stiga. Vår strategi är att ändå försöka öka utbudet men att också ställa om våra energisystem till alternativa bränslen.

För att öka utbudet och sänka priserna vill vi införa ”frihet, demokrati och marknadsekonomi” i oljerika länder. Då kan vi återigen exploatera deras tillgångar i egen regi. Samtidigt som vi sjunger marknadsekonomins lov för att roffa i oljeländerna försöker vi genomföra en gigantisk politisk omställning av våra egna energisystem. Det hänger inte riktigt ihop. För att etablera detta dubbelspel ”liberaliserar” vi våra energimarknader så att de absolut inte fungerar och förutsätter planstyrning. Sen låter vi myndigheter, medier och andra inblandade parter sprida ett kontinuerligt flöde av lögner om de avreglerade marknadernas funktion. Det märkliga är att någon kan tro att planstyrning av marknader där enskilda aktörer konkurrerar om en kollektiv nyttighet alls ska fungera. Dessutom i länder med ett demokratiskt styrelseskick! Det är verkligen helt absurt. Om det är något som förutsätter diktatur och total kontroll så är det den avreglerade energimarknaden i dess nuvarande form.

För att motivera den gigantiska planhushållningen målar vi upp ett katastrofalt klimathot som sägs bero på den fossila förbränningen. Hotet kan i och för sig vara verkligt. Men skulle vi vilja hantera det hade vi inte fört en infernalisk kamp för att öka utbudet och sänka priserna på oljan och naturgasen.

Frågan är om inte den neokonservativa exploateringsstrategin som vi idag bedriver mot oljeländerna är rätt kontraproduktiv. Den påverkar knappast oljeländernas styrelseskick i demokratisk riktning. Inte minskar den heller krigsrisken och priserna på olja och naturgas. Eller är planen möjligen att pang-bom erövra alla oljeländerna så att tillgångarna inte längre kontrolleras av de rättmätiga ägarna? Oavsett vilket hjälper det föga när tillgångarna rätt snart i alla fall blir knapphetsprissatta och priset kommer att bestäms av konsumentsidan.

Fungerande marknader och demokrati borde fortfarande vara ett intressant framtidsalternativ.

Relaterat: NYT, NYT, NYT, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, ExP, ExP, ExP, AB

Läs mer: En summering - ur ett elperspektiv

Hm....

Om en röst på moderaterna innebär en röst för planekonomi, hur mycket demokrati har vi då?

Marknadskommunism vs. fejkad marknadsekonomi

YouTube-klipp där Naomi Klein resonerar om Kinas "marknadskommunism" och hur Peking-OS är ett sätt att manifestera landets konkurrenskraftiga samhällsmodell. Frågan är om inte vi måste bestämma oss för något bättre än fejkad demokrati med fejkad marknadsekonomi.



Se även detta klipp där Barack Obama presenterar sin nya "energiekonomi"

Relaterat: DN

Fråga till statsminister Fredrik Reinfeldt

Igår (17/6) höll regeringens kommission för hållbar utveckling ett seminarium med statsminister Fredrik Reinfeldt och miljöminister Anderas Carlgren på temat att ny teknik behövs för att klimatförändringarna ska kunna begränsas. Men hur ska den nya tekniken komma fram? Vilka styrmedel och vilken politik är mest effektiv?

Det är inte ofta jag ställer frågor men trots ivrigt handviftande fick jag tyvärr inte ställa någon på gårdagens seminarium. Så jag kan väl ställa frågan så här istället:

El är en kollektiv vara men när elsystemet byggs upp under monopolreglering skapas en illusion av att elen handlas mellan enskilda aktörer. Därför har vi idag en marknad där enskilda aktörer konkurrerar om en kollektiv nyttighet! På konsumentsidan leder konkurrensen till skenande efterfrågan och att konsumenterna i praktiken inte kan reagera på introducerade avgifter för utsläpp. På producentsidan leder konkurrensen till att producenterna inte har några incitament att investera i produktion, hur mycket subsidier man än öser över dem. Har vi inte ett fundamentalt problem med elmarknaden? Den ser ut att göra det omöjligt att lösa inte bara klimatfrågan utan även energifrågan.

Mailat till statsministern, med vänlig hälsning.

Vändpunkt

När elmarknaden närmar sig utbudsunderskott borde kraftproducenterna själva vilja förändra spelreglerna.

Hur stabila är då de nuvarande?

Dagens klimathantering

Ett sätt att försöka bevara strukturer från en period med obegränsad tillgång på billig energi.

Relaterat: Stärk svensk miljömarknad

Gazprom visar vägen

Intressant artikel i New York Times som handlar om att Gazprom ser ut att ompröva sin prisättningsmodell för att kunna hantera ett framtida utbudsunderskott i gasnätet. De låga ryska priserna ska successivt höjas till i nivå med världsmarknadspriset fram till 2011. Säkerligen kommer Gazprom också tvingas avveckla de bilaterala kontrakten och i framtiden sälja all gas till spotpris.

Samma utveckling borde vi kunna se på elmarknaden. När el "handlas" i bilaterala kontrakt blir kapacitet gratis i konsumentledet och investeringar oattraktiva i producentledet. Samtidigt som ett ständigt kapacitetöverskott är en förutsättning för att marknaden inte ska braka ihop. Det håller inte i längden. Gazprom och Ryssland ser alltså ut att visa vägen medan Vattenfall och Sverige definitivt är inne på fel spår. Är det inte lite märkligt att ett av världens mest elintensiva länder ska rädda klimatet genom att bygga ännu mer elproduktion, med planstyrning?

Självuppfyllande profetia

När det ständigt stigande behovet av olja, gas och el inte längre kan mötas av ökad produktionskapacitet måste istället behovet anpassas till utbudet. För elmarknaden innebär det att även konsumentsidan måste handla elen till spotpris och att elbranschens imperium kommer att falla.

Fiktiv makt

Den felavreglerade elmarknaden har gjort EU-länderna till aktörer som konkurrerar om den gemensamma elen i elnätet (se denna post). Saken blir inte mindre komplicerad av att flera av länderna dessutom konkurrerar om den gemensamma gasen i gasnätet, vilket också ger Gazprom stor makt. Helt i onödan, eftersom varken elen i elnätet eller gasen i gasnätet egentligen handlas mellan enskilda aktörer.

Relaterat: DN, DN