120 års konstlad energiexpansion för att upprätthålla konkurrenskraft och välfärd hjälpte inte. Det slutade med gigantiska obalanser mellan industrialiserade länder och utvecklingsländer. Ännu mer konstlad energiexpansion löser inte problemet.
Relaterat: DN
måndag, januari 26, 2009
söndag, januari 25, 2009
Om arbete och energi
Med hjälp av energi kan arbete rationaliseras. Men det hjälper föga om inte arbete läggs ner på att rationalisera energin.
fredag, december 05, 2008
Verklig hållbarhet
Verklig hållbarhet förutsätter energisystem som kan hantera underskott och ett efterfrågestyrt pris på energi. Lösningen finns på den här bloggen.
Relaterat: "Transforming the global energy system", DN, DN
Relaterat: "Transforming the global energy system", DN, DN
söndag, november 23, 2008
"Transforming the global energy system"
I veckan arrangerade regeringens kommission för hållbar utveckling ett seminarium där IEA (OECD-organet som utvecklat de industrialiserade västländernas nuvarande energi- och klimatagenda) presenterade sin årlig rapport för policystyrning - Word Energy Outlook. Titeln på seminariet, "Transforming the global energy system", betyder att energisystemen nu ska omvandlas så att de blir ännu mer överdimensionerade (och ineffektiva) än de redan är.
Se seminariet i efterhand (Real Media)
Se seminariet i efterhand (Real Media)
onsdag, november 12, 2008
Al Gore:
"In an earlier transformative era in American history, President John F. Kennedy challenged our nation to land a man on the moon within 10 years. Eight years and two months later, Neil Armstrong set foot on the lunar surface. The average age of the systems engineers cheering on Apollo 11 from the Houston control room that day was 26, which means that their average age when President Kennedy announced the challenge was 18.
This year similarly saw the rise of young Americans, whose enthusiasm electrified Barack Obama’s campaign. There is little doubt that this same group of energized youth will play an essential role in this project to secure our national future, once again turning seemingly impossible goals into inspiring success."
NYT: The Climate for Change
This year similarly saw the rise of young Americans, whose enthusiasm electrified Barack Obama’s campaign. There is little doubt that this same group of energized youth will play an essential role in this project to secure our national future, once again turning seemingly impossible goals into inspiring success."
NYT: The Climate for Change
torsdag, november 06, 2008
"Klimatfrågan"
Ett försök från energiintensiva länder att upprätthålla ett överskott och därmed utbudsstyrt lågt pris på energi. Vilket samtidigt är ett hinder för de investeringar i mer produktion, mer effektiv energianvändning och den lösning på klimatfrågan som man säger sig vilja uppnå.
Relaterat: DN, SvD, Afv, Afv, Afv, NyT, NyT, DN, NyT
Relaterat: DN, SvD, Afv, Afv, Afv, NyT, NyT, DN, NyT
onsdag, november 05, 2008
lördag, oktober 11, 2008
torsdag, september 11, 2008
Omvärldsanalys
Utan tvivel sitter vi i en riktig knipa. Till att börja med, innan oljeländerna förstod oljans rätta värde, kunde vi roffa den billigt. Idag har oljestaterna till stora delar återtagit kontrollen, med all rätt. De har inga större incitament att öka utbudet, oljan blir bara mer värdefull om den stannar i backen. Samma sak med naturgasen. De lättåtkomliga tillgångarna kan dessutom vara på väg att sina samtidigt som efterfrågan fortsätter att stiga. Vår strategi är att ändå försöka öka utbudet men att också ställa om våra energisystem till alternativa bränslen.
För att öka utbudet och sänka priserna vill vi införa ”frihet, demokrati och marknadsekonomi” i oljerika länder. Då kan vi återigen exploatera deras tillgångar i egen regi. Samtidigt som vi sjunger marknadsekonomins lov för att roffa i oljeländerna försöker vi genomföra en gigantisk politisk omställning av våra egna energisystem. Det hänger inte riktigt ihop. För att etablera detta dubbelspel ”liberaliserar” vi våra energimarknader så att de absolut inte fungerar och förutsätter planstyrning. Sen låter vi myndigheter, medier och andra inblandade parter sprida ett kontinuerligt flöde av lögner om de avreglerade marknadernas funktion. Det märkliga är att någon kan tro att planstyrning av marknader där enskilda aktörer konkurrerar om en kollektiv nyttighet alls ska fungera. Dessutom i länder med ett demokratiskt styrelseskick! Det är verkligen helt absurt. Om det är något som förutsätter diktatur och total kontroll så är det den avreglerade energimarknaden i dess nuvarande form.
För att motivera den gigantiska planhushållningen målar vi upp ett katastrofalt klimathot som sägs bero på den fossila förbränningen. Hotet kan i och för sig vara verkligt. Men skulle vi vilja hantera det hade vi inte fört en infernalisk kamp för att öka utbudet och sänka priserna på oljan och naturgasen.
Frågan är om inte den neokonservativa exploateringsstrategin som vi idag bedriver mot oljeländerna är rätt kontraproduktiv. Den påverkar knappast oljeländernas styrelseskick i demokratisk riktning. Inte minskar den heller krigsrisken och priserna på olja och naturgas. Eller är planen möjligen att pang-bom erövra alla oljeländerna så att tillgångarna inte längre kontrolleras av de rättmätiga ägarna? Oavsett vilket hjälper det föga när tillgångarna rätt snart i alla fall blir knapphetsprissatta och priset kommer att bestäms av konsumentsidan.
Fungerande marknader och demokrati borde fortfarande vara ett intressant framtidsalternativ.
Relaterat: NYT, NYT, NYT, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, ExP, ExP, ExP, AB
Läs mer: En summering - ur ett elperspektiv
För att öka utbudet och sänka priserna vill vi införa ”frihet, demokrati och marknadsekonomi” i oljerika länder. Då kan vi återigen exploatera deras tillgångar i egen regi. Samtidigt som vi sjunger marknadsekonomins lov för att roffa i oljeländerna försöker vi genomföra en gigantisk politisk omställning av våra egna energisystem. Det hänger inte riktigt ihop. För att etablera detta dubbelspel ”liberaliserar” vi våra energimarknader så att de absolut inte fungerar och förutsätter planstyrning. Sen låter vi myndigheter, medier och andra inblandade parter sprida ett kontinuerligt flöde av lögner om de avreglerade marknadernas funktion. Det märkliga är att någon kan tro att planstyrning av marknader där enskilda aktörer konkurrerar om en kollektiv nyttighet alls ska fungera. Dessutom i länder med ett demokratiskt styrelseskick! Det är verkligen helt absurt. Om det är något som förutsätter diktatur och total kontroll så är det den avreglerade energimarknaden i dess nuvarande form.
För att motivera den gigantiska planhushållningen målar vi upp ett katastrofalt klimathot som sägs bero på den fossila förbränningen. Hotet kan i och för sig vara verkligt. Men skulle vi vilja hantera det hade vi inte fört en infernalisk kamp för att öka utbudet och sänka priserna på oljan och naturgasen.
Frågan är om inte den neokonservativa exploateringsstrategin som vi idag bedriver mot oljeländerna är rätt kontraproduktiv. Den påverkar knappast oljeländernas styrelseskick i demokratisk riktning. Inte minskar den heller krigsrisken och priserna på olja och naturgas. Eller är planen möjligen att pang-bom erövra alla oljeländerna så att tillgångarna inte längre kontrolleras av de rättmätiga ägarna? Oavsett vilket hjälper det föga när tillgångarna rätt snart i alla fall blir knapphetsprissatta och priset kommer att bestäms av konsumentsidan.
Fungerande marknader och demokrati borde fortfarande vara ett intressant framtidsalternativ.
Relaterat: NYT, NYT, NYT, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, ExP, ExP, ExP, AB
Läs mer: En summering - ur ett elperspektiv
tisdag, september 02, 2008
söndag, augusti 10, 2008
Marknadskommunism vs. fejkad marknadsekonomi
YouTube-klipp där Naomi Klein resonerar om Kinas "marknadskommunism" och hur Peking-OS är ett sätt att manifestera landets konkurrenskraftiga samhällsmodell. Frågan är om inte vi måste bestämma oss för något bättre än fejkad demokrati med fejkad marknadsekonomi.
Se även detta klipp där Barack Obama presenterar sin nya "energiekonomi"
Relaterat: DN
Se även detta klipp där Barack Obama presenterar sin nya "energiekonomi"
Relaterat: DN
onsdag, juni 18, 2008
Fråga till statsminister Fredrik Reinfeldt
Igår (17/6) höll regeringens kommission för hållbar utveckling ett seminarium med statsminister Fredrik Reinfeldt och miljöminister Anderas Carlgren på temat att ny teknik behövs för att klimatförändringarna ska kunna begränsas. Men hur ska den nya tekniken komma fram? Vilka styrmedel och vilken politik är mest effektiv?
Det är inte ofta jag ställer frågor men trots ivrigt handviftande fick jag tyvärr inte ställa någon på gårdagens seminarium. Så jag kan väl ställa frågan så här istället:
El är en kollektiv vara men när elsystemet byggs upp under monopolreglering skapas en illusion av att elen handlas mellan enskilda aktörer. Därför har vi idag en marknad där enskilda aktörer konkurrerar om en kollektiv nyttighet! På konsumentsidan leder konkurrensen till skenande efterfrågan och att konsumenterna i praktiken inte kan reagera på introducerade avgifter för utsläpp. På producentsidan leder konkurrensen till att producenterna inte har några incitament att investera i produktion, hur mycket subsidier man än öser över dem. Har vi inte ett fundamentalt problem med elmarknaden? Den ser ut att göra det omöjligt att lösa inte bara klimatfrågan utan även energifrågan.
Mailat till statsministern, med vänlig hälsning.
Det är inte ofta jag ställer frågor men trots ivrigt handviftande fick jag tyvärr inte ställa någon på gårdagens seminarium. Så jag kan väl ställa frågan så här istället:
El är en kollektiv vara men när elsystemet byggs upp under monopolreglering skapas en illusion av att elen handlas mellan enskilda aktörer. Därför har vi idag en marknad där enskilda aktörer konkurrerar om en kollektiv nyttighet! På konsumentsidan leder konkurrensen till skenande efterfrågan och att konsumenterna i praktiken inte kan reagera på introducerade avgifter för utsläpp. På producentsidan leder konkurrensen till att producenterna inte har några incitament att investera i produktion, hur mycket subsidier man än öser över dem. Har vi inte ett fundamentalt problem med elmarknaden? Den ser ut att göra det omöjligt att lösa inte bara klimatfrågan utan även energifrågan.
Mailat till statsministern, med vänlig hälsning.
måndag, maj 19, 2008
Vändpunkt
När elmarknaden närmar sig utbudsunderskott borde kraftproducenterna själva vilja förändra spelreglerna.
Hur stabila är då de nuvarande?
Hur stabila är då de nuvarande?
söndag, maj 18, 2008
Dagens klimathantering
Ett sätt att försöka bevara strukturer från en period med obegränsad tillgång på billig energi.
Relaterat: Stärk svensk miljömarknad
Relaterat: Stärk svensk miljömarknad
måndag, maj 12, 2008
Gazprom visar vägen
Intressant artikel i New York Times som handlar om att Gazprom ser ut att ompröva sin prisättningsmodell för att kunna hantera ett framtida utbudsunderskott i gasnätet. De låga ryska priserna ska successivt höjas till i nivå med världsmarknadspriset fram till 2011. Säkerligen kommer Gazprom också tvingas avveckla de bilaterala kontrakten och i framtiden sälja all gas till spotpris.
Samma utveckling borde vi kunna se på elmarknaden. När el "handlas" i bilaterala kontrakt blir kapacitet gratis i konsumentledet och investeringar oattraktiva i producentledet. Samtidigt som ett ständigt kapacitetöverskott är en förutsättning för att marknaden inte ska braka ihop. Det håller inte i längden. Gazprom och Ryssland ser alltså ut att visa vägen medan Vattenfall och Sverige definitivt är inne på fel spår. Är det inte lite märkligt att ett av världens mest elintensiva länder ska rädda klimatet genom att bygga ännu mer elproduktion, med planstyrning?
Samma utveckling borde vi kunna se på elmarknaden. När el "handlas" i bilaterala kontrakt blir kapacitet gratis i konsumentledet och investeringar oattraktiva i producentledet. Samtidigt som ett ständigt kapacitetöverskott är en förutsättning för att marknaden inte ska braka ihop. Det håller inte i längden. Gazprom och Ryssland ser alltså ut att visa vägen medan Vattenfall och Sverige definitivt är inne på fel spår. Är det inte lite märkligt att ett av världens mest elintensiva länder ska rädda klimatet genom att bygga ännu mer elproduktion, med planstyrning?
tisdag, maj 06, 2008
Självuppfyllande profetia
När det ständigt stigande behovet av olja, gas och el inte längre kan mötas av ökad produktionskapacitet måste istället behovet anpassas till utbudet. För elmarknaden innebär det att även konsumentsidan måste handla elen till spotpris och att elbranschens imperium kommer att falla.
fredag, april 11, 2008
Fiktiv makt
Den felavreglerade elmarknaden har gjort EU-länderna till aktörer som konkurrerar om den gemensamma elen i elnätet (se denna post). Saken blir inte mindre komplicerad av att flera av länderna dessutom konkurrerar om den gemensamma gasen i gasnätet, vilket också ger Gazprom stor makt. Helt i onödan, eftersom varken elen i elnätet eller gasen i gasnätet egentligen handlas mellan enskilda aktörer.
Relaterat: DN, DN
Relaterat: DN, DN
söndag, april 06, 2008
"Avregleringen" kommer att tvinga fram en verklig avreglering
På den avreglerade elmarknaden leder konkurrens mellan individuella aktörer på konsumentsidan till en skenande efterfrågan och på producentsidan till ett minskat utbud. Det beror på att el egentligen är en kollektiv vara som handlas mellan alla som samtidigt kopplar utrustning till elnätet. Under förespegling att åtgärderna är till för att rädda klimatet försöker därför länder som avreglerat rädda sina marknader med hjälp av planstyrning. Allt bygger på att andra länder ska följa efter med lika kostsamma åtgärder. Men varför skulle de göra det? Deras marknader riskerar inte att kollapsa. Och varför ska de rädda klimatet när avreglerade länder bara försöker rädda sina felavreglerade marknader?
Den felaktigt utformade avregleringen kommer att tvinga fram en verklig avreglering. Ju förr dess bättre. Sen möjligen, kan klimatfrågan hanteras.
Relaterat: "Många länder flyr klimatansvaret" (förstasidesrubrik, DN 5/4), En summering - ur ett elperspektiv
Den felaktigt utformade avregleringen kommer att tvinga fram en verklig avreglering. Ju förr dess bättre. Sen möjligen, kan klimatfrågan hanteras.
Relaterat: "Många länder flyr klimatansvaret" (förstasidesrubrik, DN 5/4), En summering - ur ett elperspektiv
söndag, mars 16, 2008
En summering - ur ett elperspektiv
El är egentligen en kollektiv vara som handlas samtidigt mellan alla som kopplar utrustning till elnätet. Traditionellt utformas dock elmarknader som om el är en privat vara som handlas mellan enskilda aktörer. Problemet är att det inte fungerar särskilt väl. På konsumentsidan leder handel av den gemensamma nyttigheten i konkurrens mellan individuella aktörer till stigande efterfrågan och på producentsidan till ett minskat utbud!
Monopolreglerade elmarknader klarar sig bättre. Även där leder i och för sig konkurrens mellan individuella konsumenter till stigande efterfrågan. Men kan alltid mötas av investeringar i mer produktion eftersom monopol råder på producentsidan.
Ingen av de traditionella marknadsmodellerna är förenlig med en hållbar utveckling. Allra minst den avreglerade som helt enkelt riskerar kollaps. Stater som avreglerat enligt gängse modell försöker därför dämpa efterfrågan och öka utbudet med hjälp av planstyrning. De blir då själva aktörer som tävlar om att minska efterfrågan respektive öka utbudet så lite som möjligt. Det löser knappast problemet.
För att lösa problemet måste man acceptera att el faktiskt är en kollektiv vara. Det är den sammanlagda förbrukningen som styr behovet av kraftverk och det aktuella priset på elen i nätet. Elmarknaden består alltså bara av ett nät på vilket alla borde handla elen till samma aktuella pris. Då har alla inblandade skäl att koppla utrustning till och från nätet i en ekonomiskt optimal ordningsföljd. Handlar alla elen till samma referenspris blir det också möjligt att utbyta risk mellan individuella konsumenter och producenter, trots att själva elen handlas i en gemensam transaktion.
Relaterat: Klimatet kan bli EU:s vinstmaskin (SvD Brännpunkt 14/3)
Monopolreglerade elmarknader klarar sig bättre. Även där leder i och för sig konkurrens mellan individuella konsumenter till stigande efterfrågan. Men kan alltid mötas av investeringar i mer produktion eftersom monopol råder på producentsidan.
Ingen av de traditionella marknadsmodellerna är förenlig med en hållbar utveckling. Allra minst den avreglerade som helt enkelt riskerar kollaps. Stater som avreglerat enligt gängse modell försöker därför dämpa efterfrågan och öka utbudet med hjälp av planstyrning. De blir då själva aktörer som tävlar om att minska efterfrågan respektive öka utbudet så lite som möjligt. Det löser knappast problemet.
För att lösa problemet måste man acceptera att el faktiskt är en kollektiv vara. Det är den sammanlagda förbrukningen som styr behovet av kraftverk och det aktuella priset på elen i nätet. Elmarknaden består alltså bara av ett nät på vilket alla borde handla elen till samma aktuella pris. Då har alla inblandade skäl att koppla utrustning till och från nätet i en ekonomiskt optimal ordningsföljd. Handlar alla elen till samma referenspris blir det också möjligt att utbyta risk mellan individuella konsumenter och producenter, trots att själva elen handlas i en gemensam transaktion.
Relaterat: Klimatet kan bli EU:s vinstmaskin (SvD Brännpunkt 14/3)
torsdag, november 08, 2007
Strutsreflexioner
Ju allvarligare problemet med växthusgaserna verkar, desto större tilltro till vetenskapens möjligheter att lösa det, skriver Niklas Ekdal på DN:s ledarsida. 68 procent av svenskarna tror att forskningen inom tio år kan bromsa klimatförändringarna. För tre år sedan var siffran 39 procent. Nio av tio tror att forskarna kommer att ge oss effektivare energikällor. Sju av tio tror att de kommer att bidra till ekonomisk tillväxt. En strategisk uppgift för regeringen borde därför vara att möta de högt ställda folkliga förväntningarna och öka resurserna till forskningen. Vilket ansvar politikerna bör ta för att lösa klimatfrågan framgår inte av statistiken.
Enligt en ny undersökning från Naturvårdsverket ökar samtidigt svenskarnas tro på att de själva kan göra något för att bromsa klimatförändringen. Åtta av tio tror detta, 81 procent och det är en tydlig ökning från förra året då andelen var 73 procent. Frågan är om politikerna alls behöver ta något ansvar?
Även elbranschen kan tänka sig att hjälpa medbogarna och avlasta politikerna. Snacka om Stockholmssyndrom. Tidningen ERA rapporterar att nio av tio är beredda att byta till en elleverantör som medverkar till att minska klimatkoldioxidutsläppen. Lika många uppger att de får en negativ uppfattning om elleverantörer som inte vidtar konkreta åtgärder mot klimatförändringarna. Som grädde på moset kan ERA också berätta att "allt fler elkunder gillar sitt elhandelsföretag", enligt en undersökning som Synovate gjort på uppdrag av branschorganisationen Svensk Energi.
Lite mer sympati kan man ha för Marie Söderqvist på Expressen som menar att det är dags att kyla ner debatten. Hon hänvisar till Björn Lomborg som har en enkel tes. Om det finns ett miljöproblem så ska det hanteras rationellt. Precis! Sen går meningarna isär när det gäller vad som är rationellt. Stiger vattnet kan man ju flytta på sig, tycker Lomborg. Mer rationellt vore att få vattnet att inte stiga. Och för den uppgiften måste politikerna ta ett annat ansvar än idag.
Läs mer, exempelvis Det finns en enkel lösning
Enligt en ny undersökning från Naturvårdsverket ökar samtidigt svenskarnas tro på att de själva kan göra något för att bromsa klimatförändringen. Åtta av tio tror detta, 81 procent och det är en tydlig ökning från förra året då andelen var 73 procent. Frågan är om politikerna alls behöver ta något ansvar?
Även elbranschen kan tänka sig att hjälpa medbogarna och avlasta politikerna. Snacka om Stockholmssyndrom. Tidningen ERA rapporterar att nio av tio är beredda att byta till en elleverantör som medverkar till att minska klimatkoldioxidutsläppen. Lika många uppger att de får en negativ uppfattning om elleverantörer som inte vidtar konkreta åtgärder mot klimatförändringarna. Som grädde på moset kan ERA också berätta att "allt fler elkunder gillar sitt elhandelsföretag", enligt en undersökning som Synovate gjort på uppdrag av branschorganisationen Svensk Energi.
Lite mer sympati kan man ha för Marie Söderqvist på Expressen som menar att det är dags att kyla ner debatten. Hon hänvisar till Björn Lomborg som har en enkel tes. Om det finns ett miljöproblem så ska det hanteras rationellt. Precis! Sen går meningarna isär när det gäller vad som är rationellt. Stiger vattnet kan man ju flytta på sig, tycker Lomborg. Mer rationellt vore att få vattnet att inte stiga. Och för den uppgiften måste politikerna ta ett annat ansvar än idag.
Läs mer, exempelvis Det finns en enkel lösning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)